Solen sken på oss idag och trots att jag inte tycker jag varit i solen speciellt mycket så är det tillräckligt för att ansiktet ska glöda. Maken hade hört på radion att det var extra starka UV strålar idag – kanske var det så.

Idag fick vi ordning på vår lilla damm och nu porlar den så mysigt där ute. Vår gode vän, som brukade hälsa på oss här på ön, sa alltid: ”Måste ni ha den där på, man blir så pinknödig …”  J

Det tar tid att få till det på terrassen, så många spindlar som satt sina spår – på husväggen! De bygger sitt nät högt upp och sedan droppar de sin spillning på alla brädor ner till golvet, som blir alldeles vitprickiga. Visste ni att de lämnar vit spillning. Försökte torka av med en svamp, äkta tvättsvamp, men den lämnade ”ludd” efter sig. Bytte till trasa, den lämnade också ludd – träfasaden är skrovlig. Vet inte vilket som är bäst – vit spindelspillning eller ludd från svamp o trasa.

Vi fick inte båten i sjön idag heller. Vi får se om det ordnar sig i morgon, hoppas det. Det börjar kännas frustrerande att inte komma iväg för att göra nödvändiga inköp. Tänkte ta jollen idag, men det blåste för mycket. I o för sig inte farliga vågor, men jobbigt då det var motvind. Det börjar bli tomt i skåpen.

Men jag har kommit igång med mitt lapptäcke – svårt att bestämma färgerna bara …

 

 

 

 

 

 

 

---

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit en bra dag. Väderleksrapporterna stämmer liksom inte längre. Vi satt ute och drack vårt morgonte, vilket vi älskar när vi är här på ön. Morgonteet avnjutes tillsammans med sången från svartvita flugsnapparen, bofinken, trädgårdssångaren, koltrasten och fler andra.

Sedan såg det ut att börja regna – hurra, tänkte jag. Har så mycket som jag vill fixa inomhus – men är det fint väder så är det ett måste att vara ute. Inga problem med vare sig ute eller inne, lika mycket att göra på båda ställena. Nu blev det inte många minuter inne – solen kom och det pockade på att fixa ute. Trimmern kom fram, liksom kantsaxen. Är ju ingen konst att klippa gräset – vilket maken gjorde igår – men att hinna med runt kanterna. Det blev min uppgift, jag jobbade så långt sladden räckte, sedan blev det fikapaus. Förstår nu varför svenska folket älskar sina fikaraster – var helt underbart att sitta med fika och lyssna till alla ljuden och fågelsången.

Har en liten oansenlig växt, som växer på totalt fel ställe men som är en av de få växter som rådjuren låter vara ifred. Därför vårdar jag den ömt. Det är också en blomma som gillas av humlor och de få exemplaren av bin som finns kvar. Vet inte ens vad den heter. Tror det är pepparmynta – definitivt en mynta – tror jag …

Vi har kantrimmat och när man krattar ihop det är det inte klokt hur mycket lite gräs fyller upp komposten, vi har sparat våra ryggar för åtskilliga säckar med jord.

Ja, båten – den är just nu ett bekymmer. Hur ska vi få ner den i sjön. Det spelar ingen roll hur bra den legat på land, nu ska den i vattnet – även om det är ca 15 meter med dagens vattenstånd. Vi löser det på något sätt.

Det blev en stund på altanen då vi kunde se hur det ”snöade”, körsbärsträdet släpper ifrån sig de vita blombladen. Jag fick också – äntligen – fram några av mina tyger. Måste ha något att syssla med framför TV:n – det kommer att bli något med små lappar …

Har tagit flera bilder idag, men det är dags att krypa till kojs – de kommer imorgon …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

 

Jag har tillbringat några timmar idag också framför skärmen och har lyckats med lite mer. Men det tar tid – kommer hela tiden nya frågor att ta ställning till. Var det så här för några år sedan, eller var det så, att när jag köpte mina tidigare datorer från en liten personlig firma i Stockholm fick jag en helt annan service. När jag hämtade maskinen var redan Office, virusprogram osv installerat. Jag blev visad hur allt nytt fungerade.

Sedan tog dottern vid. Hon installerade allt extra, – sådant som är roligt, extra-extra och nyttigt. Nu är jag utlämnad åt mig själv, tycker jag klarar det ganska bra – men det tar tid. Alla dubbelkontroller att inget extra slinker med, alla gånger jag måste läsa om och om igen att jag inte missat något. Idag lyckades jag – äntligen – komma in på Spotify – skaffade det för två år sedan, men har gett upp varje gång jag kommit till inloggningen, den har strulat varje gång. Idag gav jag inte upp och efter diverse turer så är jag nu välkommen.

Glad i hågen skulle jag äntligen lyssna på alla låtar jag ”sparat” från Shazam i telefonen. Ett roligt program som dottern introducerat för mig. Blev lite snopen när jag bara hade två låtar i min spellista. Lalehs Colors och Malena Ermans La Voix. Ifs bra låtar, antagligen de jag kunde komma på då vi installerade programmet. Nu måste jag lära mig att koppla samman min enheter … Det tar liksom aldrig slut. Det är i alla fall väldigt bra ljud i datorn – utan lurar. Med lurar är det nästan påfrestande bra. Blev trött i öronen efter en stund, men har speciallurar som jag får använda.

Ja, det har blivit mycket datorprat nu. Ska avsluta med att jag känner mig mycket glad åt denna maskin. Var så ledsen i förra veckan när den andra lade av. Nu är det slutpratat om datorer …

Vädret får ta vid – det har varit ok hela dagen. Lite blåsigt första halvan av dagen. Vindarna var kalla och jag satt i min lutakappa vid morgonteet, men sedan kunde jag sitta normalt klädd resten av dagen då jag fixade med – ni vet.

Maken och jag täckte också av båten, får se om vi kan få den i sjön i morgon. Maken pratade med grannen idag, men de skulle åka tillbaka. De var bara här över dagen så han ställde aldrig frågan. Vi får se hur det går – det ser väldigt långt ut till vattnet när man står vid aktern. Vi har alltid grejat att lägga i själva, men nu är det en större tyngre båt + att en stor motor sitter i aktern. När den tas upp använder vi vinsch, men det är lite svårt att fästa en sådan i sjön. Heller ingen idé att någon försöker sitta i lilla jollen och försöka ro ut med vajer och båten på släp. 😉 Ja, vi får se om någon kommer förbi och kan ställa upp …

Eftermiddagen blev väldigt skön, vinden lade av och vi bestämde oss för att grilla och att steka tillbehören på stekplattan som finns på grillen. Kan någon fatta varför det är så roligt att laga mat utomhus? Hur man står där och njuter när korven spricker, saften rinner ut och det börjar brinna i kolen och den blir bitvis svart. Men ack så gott det blir…!

Glömde totalt kameran idag – igen – men visar en bild på ormbunkarna från igår. De växer så det knakar. Imorgon kommer en ny bild så man kan jämföra. Om jag kommer ihåg kameran …

Sov väldigt länge i morse. Det tog en stund innan jag förstod var jag var – inte ovanligt … Trots att maken och jag sover i en säng som bara är 120 cm bred, två fullvuxna människor, så sover jag så gott här. Märker inte när han går upp på natten eller när han stiger upp morgonen. Jo, visst märker jag ibland, men mest blir det bara något jag inte noterar och inom några sekunder sover jag igen. Men, i morse ville jag ligga kvar och sova lite längre o längre …

Det var lite svalt, men jag föredrog att sitta ute på altanen och den varma täckkappan åkte på. Efter en stund fick den tas av igen. Men det är ljuvligt den här årstiden när fåglarna försöker överrösta varandra. Vi har en svartvit flugsnappare i en holk strax intill altanen – han fullkomligt bedövar oss med sin sång. Jag försöker få maken att höra hur han härmar näktergalens sång – fast med betydligt spädare röst. Maken håller inte med, men jag tycker mig tydligt höra samma slags drillar. Näktergalen har vi tyvärr inte här längre. I år kom den och slog några drillar under en dag – sedan försvann den igen till vår stora sorg.

Jag har ägnat eftermiddagen åt att försöka installera fler program på datorn. Kunde sitta på altanen då ljuset på skärmen är så bra att det syns trots att solen skiner. Stor skillnad mot de tidigare datorerna.

Visst, det fungerar skapligt med installationerna, men har lite svår för det ”fikon-språk” som används överallt. Alla tekniska formuleringar – har ingen aning vad de talar om, men eftersom jag varit med ett tag så tror jag mig veta lite på ett ungefär vad som bör ske ;). Men jag har långt kvar och har insett att jag inte kommer att komma ikapp under min livstid.

Började med att installera en cd-spelare, något som inte är inbyggt. Den tar antagligen för stor plats och i ärlighetens namn kommer jag inte ihåg när jag senast använde den på min andra dator. Numera är det extern hårddisk för min del. Det fotoprogram jag köpt krävde en cd-spelare för installationen och jag köpte en sådan för några hundralappar. Otroligt vad som händer med priserna för de mekaniska prylarna – inte för programvaror.

När jag skulle installera fotoprogrammet jag köpt gick allt bra tills jag skulle mata in licenskoden – den fanns inte … Jag vände o vände på förpackningen, men ingen sifferkombination som stämde. Försökte på programtillverkarens hemsida utan att hitta någon användbar information. De är väldigt anonyma, helt hopplösa – de vill nog inte ha kontakt med sina kunder. Tyvärr, har de program vi både måste och vill ha. Man blir hänvisad till standard frågor – där fanns inte min fråga. Till slut ringde jag till min leverantör av datorn.

Kontaktpersonen förstod inte heller varför siffrorna inte fanns på kartongen, efter att han frågat runt föreslog han att jag skulle skriva till deras kundtjänst som skulle kunna ta kontakt med företaget ifråga. Sagt o gjort, jag skrev, förklarade problemet och bifogade en bild på hur etiketterna på fodralet såg ut. Skickade iväg mejlet, tog ur cd-skivan. När jag tog det lilla kuvertet där skivan ska ligga vände jag det upp o ner och där …! fanns licensnumret – pinsamt. Kollade att programmet installerades korrekt och sedan fick jag skriva till dem o berätta …

Nu har jag programmet installerat och kikade in på hur det fungerar. För mig fungerar inte mycket – fattade inte mycket – måste lära om. Man har förändrat så mycket + att man ”snuttifierat” programmet så det är väldigt likt fotoprogrammet i telefonen eller det på plattan. Antagligen enkelt för de flesta, men jag har jobbat på en helt annan nivå – kanske jättebra när jag fattar. Nästa regniga dag får det bli fotokurs på nätet.

Ska kanske testa om mitt gamla fotoprogram går att installera, men i datorvärlden kan det kanske jämföras med att börja använda sig av runstenar igen …

---

 

Här är det snabba ryck. Nu sitter vi på ön igen. Vi tyckte inte vi hade inte så mycket med oss, men båten är pytte och den var klart överlastad. Vi fick med nöd o näppe plats med våra långa ben.

Vi hade dragit upp vår lilla jolle på fastlandet rakt över för att göra det enkelt för oss när vi lämnade. Nu körde vi dit, lastade av packning och lämnade maken hantera packningen. Jag körde bilen runt ”halva” Ingarö tillbaka till den parkering som tillhör oss öbor har och där vi har vår ordinarie båtplats.

När jag ska låsa bilen ser jag två väskor i baksätet – vi har glömt att lasta ur matkassarna – de som vi bedömde för tunga att bära vid butiken och körde kundvagnen fram till bilen. Nu skulle jag gå en kilometer med desamma till båten. Fanns inget alternativ …

Vi hade tur med vädret – mulet, men ganska skönt. Lite vind som låg rakt på vår altan. Men jag tog fram min varma ”luta-kappa”. Den har hängt med hur många år som helst nu, men den är så mysig att ”krypa in i” och håller mig varm. Jag passade på att ringa ikapp några samtal.

Skrev jag att det kom en – mycket söt – mus springande mot mig, men som stannade upp och försvann in där vi ha konstaterat att de tagit sig in – nästa problem att hantera. Glömde också skriva om den söta katt som visade upp sig upp sig när jag satte mig på Saltanen och som senare kom fram till oss och var så kärvänlig. En mycket charmig individ som vi kunde kela så pass med att vi kunde läsa av uppgifterna på halsbandet.

Vi ringde, det händer ju ofta att katter inte vill följa med hem och gömmer sig för att slippa. En trevlig husse svarade och han var precis på väg tillbaka till ön. Han kommenterade att nu var hon, – Kajsa, hennes namn – ”långt” hemifrån. Och lustigt nog – precis då vände Kajsa oss ryggen, sprang över grannes tomt – och försvann. Kunde hon höra att han var på väg tillbaka …

 

 

 

 

 

 

 

 

---