Nu har vi upplevt flera dagar av försommarens ljuvliga morgnar. Det är inte självklart – förra sommaren var inte sådan. Jag har kunna sitta ute i min kangas (sari), sökt skuggan för att inte bli bränd. Har de senaste åren haft svårt att blir solbränd – armarna är nu bruna – värre är det med de kritvita låren – men, jobbar på det …

Vi har suttit och blaskat vårt morgonte på altanen och sett hur körsbärsträdets kvistar bara väller och blir vitare och vitare. Helt otroligt. Som jag skrivit tidigare om är det bedrövligt med bin, men idag såg jag några fler, men de räcker nog att räkna på båda händernas fingrar.

I vilket fall så skulle maken och jag åka tillbaka till Strängnäs idag. Vi packade ner oss i den nya lilla jollen – den är liten. Men den är förvånansvärt stadig och vi knölade in våra stora kroppar, långa ben, soppåsar o dvs. annat som skulle med hem. Det blåste och rodden resulterade i en vid båge innan vi kom till andra sidan. Tur att vi inte har några tider att passa.

Maken, lämnades att gå till den gamla hämtningsplatsen, han fick ta huvudpackningen, bl.a. min dator som ska till doktorn, årorna och lite annat. Jag tog soporna och vandrade mot bilparkeringen och sophuset, ca 15 minuter efter en vacker väg, men den avslutas med en brant backe. Genomsvettig mötte jag en ung mamma med barnvagn i övre halvan av backen och sade: ”Det är åt det hållet man ska gå”. Hon kontrade med: ”Ja, men det gäller att inte tappa taget om barnvagnen.” Backen är verkligen brant, varje steg får man tänka – det är bra för konditionen … Och det är det antagligen också, även om det tar några minuter innan jag hämtat andan och jag har blött ner en näsduk. Tack o lov finns det AC i bilen.

Nu är vi här hemma, jag har tillgång till min andra dator – vilken skillnad att skriva på ett riktigt tangentbord. Är ganska snabb på en laptop, men värdelös på en platta. Nu ska jag försöka få in bilderna. Vet inte vad som hände igår, det gick inte att få kontakt med mitt bildgalleri, bara med de bilder jag redan laddat upp. Antagligen jag som gör något fel – men nu ska det bli spännande att se alla bilder jag tagit de senaste dagarna. Får se om jag orkar fixa allt i kväll …

Japp, fixade några bilder från kameran, som jag uppdaterat gårdagen med – de som jag tagit med plattan får förbli där. De ser nog ganska lika ut – min gissning …

Ja, det fullkomligt jäser i körsbärsträdet. Det ser ut som när man spritsar grädde. Blommorna väller ut på kvistarna. Helt otroligt och fantastiskt mot den djupt klarblå himmlen. Men också lite sorgligt. Som jag jag skrev igår så lyser bina med sin frånvaro. Där är några humlor, men varför inga bin. Har läst om och hört att det är kris, inte bara i Sverige, i hela världen. Vi får se om det blir några körsbär. Det blev det förra året, då det också saknades bin, men där var några fler än i år. Antagligen hjälper vinden till.

Rensandet av rabatterna fortsätter, det gamla ska bort, det nya växer med samma kraft som alla år – jag hinner inte med. Men det brukar bli sommar ändå. Jag är så glad för våra blommande buskar o träd. Just nu körsbärsträdet (som jag tjatar om), sedan är det de olika rhodendendron buskarna, schersminerna och kanske några rosor om inte rådjuren kommer först.

Vi ställer oss inte heller avvisande till mossan i gräsmattan, den är ju faktiskt både grön o mjuk. Den får vara kvar till den dagen vi kan strö un massa jord och näring – men dit är det långt.

Det jäser också i Globen? i kväll. Har slölyssnat mellan nyhetssändningarna o reklamen. Vilken tur att jag inte behöver rösta. Har ingen aning – allt låter så lika och gapigt … Är det bara jag som tycker så, visst någon låt stack ut i snabbgenomgången. Jag har mina två vinnarfavoriter (jag reserverar mig mot min stavning): Victoria och Save me, vilken låt, vilken röst … Saraha och Kisungosongo, vilken sångglädje. Ja, någo  av dessa låtar borde gått vidare. Låtarna ikväll är blaha …

Ja, vi har upplevt sommar den senaste veckan, armarna och näsan glöder

Ja, och några bilder blir det inte idag – vi är inte kompisar min platta och jag. Trots att jag tog bilder med den för att vara säker på att få in dem, men …

I morgon är jag tillbaka i bostaden och håller tummarna för att den dator som står där fortfarande är min kompis …

Kära väninna: Stort Grattis! på din dag…

Hur fantastisk kan inte våren vara i Sverige. Det kan vara kallt, grinigt och regn. Det kan också vara högsommarvärme. Vilket pågår just nu och resulterar i att man hamnar i groddar som grott alldeles för mycket i det gamla fjolårsgräset när man försöker få till det att se vårdat ut. Det positiva överväger trots allt. Brända axlar, svidande rivmärken – det kunde ju lika gärna ha varit brasa inomhus som gällde …

Nu ska jag försöka få in en bild på det fantastiskt blommande körsbärsträdet. Men, där är bara är en handfull bin. Det brukar vimla av dem och låta som gamla telefonlinor på femtiotalet – jo, jag har upplevt det …

Syns det ingen bild, ja – då fattade jag inte hur jag skulle göra. Har ni hört att jag inte gillar ”plattor”? Ska nu göra ett försök, men …

Flaggan vajar på stången – det passar väl bra första dagen vi vaknat i stugan för den här säsongen. Vinden är lite lagom så vi får se den utvecklad ibland. Men, vi har också bröllopsdag idag. Det är 26 år sedan vi gifte oss i Amiralitetskyrkan Ulrica Pia i Karlskrona, den dagen hade vi hela kyrkan för oss själva. Ja, dottern o sonen var där, prästen, kantorn och en turist som föredrog att gå upp på läktaren till kantorn istället för att gå ut.

Kyrkan är stor, i trä och anpassad för skaror av soldater. Jag tycker den är vacker invändigt. Utvändigt är den inte så märkvärdig, rödmålad och det mest utmärkande är väl gubben Rosenbom, en fattigbössa i trä, som står nedan för trappan till ingången. Jag kommer ihåg från när jag var liten att jag blev upplyft, och lyfte på hans hatt och lade i en slant. Jag är född i denna församling, och min mamma ville att jag skulle heta Pia Ulrica – men min farmor tyckte annorlunda och hennes vilja var starkare.

Jag sover skönt här i stugan – vet inte om det är luften. Vi klämmer ihop oss maken och jag i en alldeles för smal säng – och det fungerar – vi sover gott. Sen brukar det dröja en liten stund på morgonen innan jag vet var jag är.

Imorse hade maken dukat fram te ute på terrassen i solen. Jag som är frusen av mig hade min varma morgonrock och för säkerhets skull min Lutha kappa. Den har hängt med i ca 26 år, alltid pålitlig mot kyla – men idag åkte den av väldigt snabbt – för varmt. Det känns i ansiktet att jag varit i solen.

Efter morgonteet på terrassen var det dags att sanera huset – mössen har haft orgie här i vinter. Vi hade glömt några värmeljus, varav ett på matbordet – dit har de aldrig lyckats ta sig någon gång tidigare. De hade också tagit sig upp på skrivbordet … Vi måste haft en/flera ovanligt lång/hög hoppande individer –

Det tog hela dagen att sanera, men nu är allt skurat, t.o.m. elsladdarna är avtorkade med såpa och klorin. Vet inte om det beror på att vi var ute i ovanligt god tid i höstas med städningen och att vi då torkade av efter hand för att slippa jäkta. Tidigare år har jag skurat hela huset samma dag vi lämnat och det blir hur jäktigt som helst – vi orkar inte riktigt det längre. Men det här att skura sig in …

I vilket fall underlättar det när man har dörrarna öppna och kan sätta sig utomhus för att vila.