Här sitter jag nu trött och med en känsla av att vara urlakad – hur nu det känns, men det är nog så här. Det har varit intensiva dagar i Hälsingland, vi har försökt, men inte orkat att göra allt vi tänkt –det är så mycket mer än man tror och vi är ingen ungdom längre. Vi avslutade med att torka golven med såpa, för doftens skull – det finns ju annars modernare rengöringsmedel.

Solen och våren bestämde sig idag för att nu var det hög tid, så dags när vi skulle sätta oss i bilen för hemfärd. På vägen besökte vi kusinen i Enånger. Han har en underbar trädgård och nu började diverse blommor att spira och i växthuset var det hundratals plantor som såg ut att trivas. Måste erkänna att jag blev avundsjuk. Först på att ha ett växthus och sedan på att kunna plantera ut i trädgården (varken stängsel eller nät) utan att rådjuren står i buskarna och lurar och kommer fram så fort man vänder ryggen till.

Nu är vi tillbaka i Strängnäs, vi åkte mot solnedgången förundrade över hur fort dagarna bara blir längre och längre – ett lika stort under varje år, man vänjer sig aldrig. Jag vet inte hur grönt det kan tänkas vara här, får –  se i morgon – men när vi närmade oss Stockholm var det stor skillnad och så vackert med allt det skira, gröna.

Det var fortfarande varmt på balkongen och vi kunde sitta där någon timme innan det nu är dags för att krypa till kojs.

Vi har ännu inte varit på ön, men det måste ske nu då värmen kommer. Båtarna ligger på land så vi hoppas på att grannen är där och kan hjälpa oss över.

Rosorna är fortfarande bakom granris – antagligen ligger barren på jorden och det bara är kala kvistar kvar. Det betyder att rådjuren kommer åt de späda bladknopparna eftersom näten inte är på plats. Grannen publicerade en bild för en tid sedan på två rådjur som betade lugnt nedanför hans terrass – hos oss har de vid flertal tillfällen varit uppe på terrassen.

Som den ex-fotograf jag tydligen är så glömdes kameran (återigen) bort hos kusinen – hans vackra trädgård finns bara på min näthinna – vackert så, men lite svårt att dela med sig …

Nu har klockan slagit över till min kära svärddotters födelsedag. GRATTIS! kära Ulrica.

Idag blev det frukost hos kusinerna. Bl.a. risgrynsgröt och hällbröd – så gott! Jag ska inte äta något av det för magen blir inte glad, men vem kan motstå en lite smak …?

Vi blev sittande i flera timmar eftersom det kom fram fotografier – gamla fotografier – det är så roligt att se ”det gamla”. Tyvärr har vi själva blivit så gamla att tidigare generationer, vilka vi tog för givna, inte längre finns. Att sedan se ungdomsfotografier på dem, där de är mycket yngre än vi är nu – det är känslosamt. Vi hade kunnat sitta många timmar med detta, men eldningstunnan väntade.

Nu har vi eldat resten av dagen och det syns inte mycket skillnad mot innan – men det är en hel del som lågorna slukat. Där är mycket kvar och vi får se hur vi hinner i morgon, man har lovat vackert väder.

Vi tog en underbar paus och lyssnade/såg på Lunds studentsångare. Så underbart med de vackra sångerna man förknippar med våren. Magnoliorna och idag hade de tur med vädret. Det är ”ståpäls” i stort sett hela tiden. I år har dessutom SVT som tagit tillbaka traditionen från TV4 som sänt i alltför många år med sina reklambrott. Nu slapp vi det.

Nu sitter vi här och skymningen sänker sig inomhus – ute är himlen mycket ljus och träden avspeglar sig som svarta silhuetter …