Det var varmt i morse, full fart i huset och i all denna trevliga röra åstadkom vi frukost. Sedan tog arbetsuppgifterna vid. Det blev lite paus för att barnbarnet och kompisen också skulle få känna att det är roligt att vara på ön. De fick en åktur på gummiringen efter båten. Vattnet var säkert inte varmare än i går kväll, men solen sken.

Jag skurade en och en halv däckstol, sedan sade handlederna ifrån och maken tog vid. Vilken skillnad det blev, inte att maken skurade, jag talar om färgen på träet – var kommer allt det svarta från. Är det från det ”svenska” kolet i Tyskland som ska stanna kvar i backen, eller trafiken i stan. Det torde väl i så fall vara slitage från däcken – för ingen får väl släppa ifrån sig avgaser numera. Men, man kan ju förstås ha köpte en bil från de fabrikanter som fuskat …

När maken tagit över skurandet planterade jag de blommor jag köpte in i går. Det blev fint och nu känner jag att det nog snart är sommar – har liksom inte hängt med. Det går så fort och det är kallt och varmt omväxlande. Idag kunde vi definitivt inte klaga på vädret.

Vi fick röjt en hel del med motorsågen. Bl.a. togs den, numera, fula enen bort mot grannen – nu sitter vi och tittar på varandra. Dvs. idag tittade de snickare, som lägger om deras tak, på oss och vi på dem. En ny spaljé ska byggas – den gamla tog slut förra vintern. När vi kom ut till stugan efter vintern var allt insyns skydd knäckt: enen, två kaprifoler och spaljén. Vi lyckades provisoriskt stötta upp allt med hjälp av rep och stöttor. Vackert var det inte, men nu bestämde vi oss för att strunta i insynen och allt kapades. Enligt maken är en ny spaljé på plats. Själv befinner jag mig i Strängnäs – igen.

Här var det en vacker kväll, vindstilla och vacker solnedgång – som jag inte längre ser – den går ner bakom grannhuset. Det var bara 39 grader på balkongen – men det gjorde inget, hade i alla fall inte tid att sitta där.

I morgon ska jag träffa doktorn, hämta min sjuka dator – som nu är frisk igen – och uträtta lite andra ärenden. Sedan är det ön igen. Det känns mindre roligt att komma hit för varje gång – vi bor ju på ön nu och har ställt om posten – även om det inte fungerar. En dag har vi fått posten till ön, en dag har kusinen (som hade vår post i vintras) fått den och idag låg det post här i brevlådan … Skandal skulle jag vilja säga. Posten hit idag var inte viktig, vilket den till kusinen var – tur det stämde med att hon var hemma – men, hur ska man kunna lita på att man får sin post. De tar ju faktiskt betalt för tjänsten och det accepterar jag. Kan kanske – men bara kanske – acceptera att det kan gå fel och den hamnar i vår brevlåda här. Men, definitivt inte att den hamnar hos kusinen …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit knas på linjen – har inte kunnat komma in och tydligen ingen annan heller. Nu fungerar det igen och jag har lagt in gårdagens också …

Solen fortsätter att skina på oss. Det blåser till o från – gör inget så länge man är i solen, men hamnar man i skuggan blir det kallt. Inga varma vindar med andra ord. Men ansiktet glöder – solen tar i vilket fall.

Idag fick vi upp spisen från Ljugarstugan – sonen var ute några minuter och sedan stod spisen nedanför trappan. Nu är den gamla utbytt och vi hoppas att det blir bra fastän det blev ett helt annat märke än vi planerat. Den används ju ca 3 månader om året – så det borde den kunna stå pall. Knock, knock, knock …

Idag blev det äntligen inköpt några blommor. Valde att åka till en ”gammaldags” butik, de hade så vackra, välutvecklade plantor. ”Stora” butiken, som gör så mycket reklam, har många bra plantor, men också många misskötta plantor och priset är inte satt efter stordrift. I fortsättningen kommer jag att gynna den lilla butiken. Det var dessutom en trevlig människa bakom disken som pratade med mig om blommorna. Jag behövde inte betala 3 kr per liten papperskasse. Hon tillhandahöll också (gratis) plastflak som blommorna levereras på. Så praktiskt för mig. Enklare att få ner i båten och upp på bryggan.

Nu står blommorna på altanen och i morgon hoppas jag hinna med att plantera dem i krukor. Det kommer att bli full fart här. Sonhustrun och ”vårt” charmtroll, hunden, har kommit idag. Sonen var inne i stan och uträttade några ärenden, han återvände med hustrun. Jag mötte upp efter att jag varit till brädgården och valt virke till en ny spaljé – den gamla har vintern tagit. Om de hade övervakningskamera på brädgården fick de med all sannolikhet roligt. Jag tyckte inte det var så roligt, men visst blev det vimsigt … bytte ut, dvs lade tillbaka tre olika dimensioner tre gånger innan jag var nöjd med de jag hittat.

Sedan tog nästa fas vid – allt skulle upp på taket. Ha, ha – skulle nog kunnat bli en rolig film på YouTube om hur en amatör fäster takräcken, lägger upp långa bräder, försöker fästa varningsflagg – som ska sitta kvar under färden. Och, för att slutligen surra fast det hela så det inte lossnar under färden. Jag, som har fantasi, ser framför mig hur det lossnar och flyger in i vindrutan på efterföljande bil. Här i Stockholm håller man dessutom inga avstånd.

Jag surrar och surrar, kastar linor och kutar runt bilen. Antar att de vred sig bakom kamerorna. Men surrat blev det och det var nästan svårt att få loss – liksom varningsvimpeln. Så visst, tanten kan …

På plats på ön igen blev det grillning – trots att det blev en kylig kväll – men med infravärmare och plädar runt knäna var det ganska behagligt. Barnbarnet och kompisen vill ut och åka ”badboll”. Dvs en sådan där uppblåsbar sak som två kan lägga sig på och man drar efter sig med en snabb motorbåt. De genomförde det och kom upp blåfrusna – men nej – de frös inte. Sonhustrun tog bilder och hon har skickat över några – de är så fina, tycker jag. De visar precis hur magiskt vackert det är i ett visst ljus i skymningen.

Nu sover alla utom jag – men det gör jag också snart …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det trodde jag bara flickor höll på med – men kan meddela att jag sitter och små fnittrar själv när jag hör detta från sovrummet där barnbarnet (av manligt kön) och hans kompis ska sova. Ja, borde sova vid det här laget – men det fnittras.

Sonen är här och vi tar tacksamt emot den hjälp vi får. Själv har jag skurat en av durkarna till båten, gjord i teak, den såg ut som vilken grånad bräda som helst efter en sommar i Stockholms innerskärgård. Nu har den ljusnat betydligt, men om jag skulle gissa att det är teak – tror jag inte.

Idag var maken och jag på iväg på shoppingrunda med lång inköps lista. På den listan stod bl.a. spis.

Det är så modernt nu för tiden att man sitter hemma och letar upp på nätet vad man vill ha. Sedan går man in och kollar på närmaste varuhus och beställer, och om varan finns i lager kan man handla och få ut varan inom en timme. Jag valde att ringa deras kundservice för att vara säker. En ung man tog emot mina uppgifter och jag behövde bara uppge namn, telefonnummer, så skulle han reservera spisen för min räkning och jag kunde betala i varuhuset och ta med spisen hem.

Vi körde dit, inga problem med att hitta och det var lätt att parkera. Men, någon spis för min räkning fanns det inte – de hade inte ens den spisen i lager. Man ringde till orderavdelningen, men där fanns inget. Så det ligger nog en spis i cyberrymden och väntar på att jag ska komma. Det hela löste sig för oss – vi köpte en annan spis – som förhoppningsvis står kvar i Ljugarstugan, vi orkade inte ta upp den igår – dessutom skulle fotbollen börja …

Fotbollen började, men matchen kom i olag med middagen. Det fick lov att bli korvmiddag. Hade laddat upp med olika sorters korv – det finns så mycket god korv idag av hög kvalitet och med mycket kött. Satte igång grillen, men timingen var inte den bästa. Är själv totalt ointresserad av fotboll och därför blev det som det blev. Korvarna fick ligga och vänta då matchen tydligen var spännande. Det var visst Sverige som spelade mot Irland …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Idag har det inte hänt så mycket. Det regn vi hoppades droppade ner ibland, men alldeles för lite – gräsmattan är gul och syrenens blad hänger. Solen visade sig också.

Jag har suttit och försökt sätta mig in i mitt nya fotoprogram. Blir lite konstigt då allt börjar på en låg nivå, det förutsätts att man in kan något och jag blir lite förvirrad – samtidigt som jag har svårt att se på vilken sida jag ska befinna mig då jag inte är bekant med designen än. Verkar dessutom som om jag har en senare variant än instruktionsfilmen. Vi får se hur det blir. Man har lagt in väldigt mycket av det ”moderna” som finns i telefonernas kameror. Snabbfix och effektval. Är jag inte så intresserad av egentligen – men vem vet, kanske blir det kul när jag satt mig in i det …

Det var fotboll i kväll och maken tittade på den. Jag fixade med nål o tråd och var måttligt intresserad. Fotbollen tog slut och jag lade in en rulle i min gamla VHS spelare. 9 to 5. Kommer ni ihåg den? Jag trodde jag gjorde det – men bara lite … Det är kul att se miljöerna från den tid filmen spelades in – även om de var amerikanska …

 

 

 

 

 

 

 

---