Nu har de åkt hem igen … barnbarnen och deras mamma. Det blir så tyst – inga skor att snubbla över i hallen. Inga ungar som ligger i de mest konstiga ställningar i fåtöljerna när de tittar på Sommarlovs morgon. Ingen som behöver äta mat mitt på dagen – dvs normalt lunch. Ingen koll på klockan att middagen inte blir för sen – om den ens blir av.

En av de sista dagarna avlämnades barnen hos kusin, respektive kompis. Kusinen bor på Kungsholmen, där dottersonen lämnades. Kompisen – bor lämpligt nog i Strängnäs. Dotterdottern o jag fick några timmar där tillsammans medan vi väntade på att kompisen skulle komma hem. Det blev lunch på en uteservering och som dessert glass från en kiosk i hamnen. Vi satt och tittade på båtarna och två närgångna änder – som verkligen lärt sig hur man charmar människor för att få glass eller glassvåfflor. Inte från oss, de kan inte må bra av att äta vete med socker – varför skulle det vara bra för dem, när det inte är det för oss. Men någon gång på sommaren kan man unna sig. Elaka vi gav inget, tog bara en bild på dem, de fortsatte till andra för att tigga …

Dotterdottern jagade några Pokemons och jag har nu blivit insatt i hur det fungerar – tror jag. Fick se hur de ser ut och var de finns – i alla fall i Strängnäs.

Dagen efter bar det av tillbaka till ön, vi grillade sista kvällen de var här och nästa morgon bar det av mot Arlanda.

Så tomt det blev …

 

 

 

 

 

---

 

Det var varmt i morse när vi vaknade. Solen stekte och vi satt mitt i den utan möjlighet till skugga. Maken gick och hämtade en parasollfot och ett parasoll.

Flaggan hissades, dottern har namnsdag idag i fruntimmersveckan. Efter frukost gjorde jag i ordning matsäck och dryck och vi tog båten, med jollen på släp, målet var vårt lilla badberg. Om det nu var ledigt.

Barnbarnet satt i jollen och styrde med en åra så att båten inte skulle slänga hit och dit. Det var mycket svallvågor av alla båtar som passade på att lufta sig i det underbart varma vädret. Vi kom fram till vårt berg och det var faktiskt ledigt. Vi lade till, barnen ville inte bada, men leka med jollen. Det blev stenkastning och även rengöring av jollen – den var ”jättesmutsig”.

Efter vi ätit vår medhavda matsäck blev det en fiske tur. Ingen ville agna med de konstgjorda maskar jag köpt – trodde de skulle vara mindre äckliga än riktiga maskar. Men, nej – de var riktigt läbbiga. Det blev jag, som vanligt, som fick lösa det hela. Maken och barnbarnen vägrade. Jag tog ett hushållspapper och fiskade upp en mask ur burken och höll fast den med papperet och lyckades få på den på kroken. Detta gjorde jag gånger två.

Glada i hågen rodde de ut i viken och slängde i sina spön. Nästa var att hoppas på att de inte fick någon fisk – vad skulle hända då …? Det blev ingen fisk, det låter roligare än det är att ta reda på fisk. För många år sedan lade jag nät – var det en annan sak – riktigt spännande att se om det ryckte i nätet på morgonen när de skulle dras upp. De satt fast i nätet och man slapp en akut situation med en sprattlande fisk som ska hanteras i en båt.

Vi styrde kosan hemåt och barnen fick testa att styra ”stora” båten. Det var inte alldeles lätt med all båttrafik och svallvågor som krockade med varandra kors o tvärs. Men, de klarade sig med godkänt betyg, får se hur många fler tillfällen det kan bli. Tiden går alldeles för fort …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Idag har vi haft riktigt sommarvarmt … På vår lilla veranda utanför bastun gick det nästan inte att sitta redan i morse. Jag tog mig en dusch och satte mig i bara handduken utan att torka mig – men det blev lika varmt i alla fall – torkade rekordsnabbt.

Sonen fixade med tamparna i båten – det har gått troll i den sysslan vad gäller mig och den ”nygamla” båten. Den var rejält begagnad (men fin) när vi köpte den för två år sedan. Men inte en enda tamp jag gjort har fungerat. Krokarna har gått sönder eller repen gått av.

Jag har fixat tampar sedan 1987 och det har aldrig varit problem, men med denna båt – nej … Nu har vi nya linor och krokar och hoppas att urmelkottarna inte har kontakt med sonen. Då bör dessa tampar hålla flera år.

Barnbarnet fick också (äntligen) hjälp med att fixa nya fiskespöt med tafs och ”krok” – dvs blyklump att börja lära sig kasta med.

Har lagt av mig i planeringen med mat, eller så äter de mycket mer nu, kylskåpet och frysen var tömda. Två blir ju tonåringar i år. Det fick bli pannkakor – på rågmjöl. Ett barnbarn åter inte vete, inte jag heller. Det gick faktiskt lika bra och de blev väldigt goda – ja, kanske godare. Alla pannkakor och plättar försvann på några minuter. Vispad grädde, blåbärs- och hallonsylt hjälpte till.

Barnen och jag åkte iväg och handlade idag när sonen och ett barnbarn lämnade ön och skulle köras över. Det går åt många liter mjölk, fyra 1,5 liters förpackningar på två dagar. Många kilo blir det att kånka ner i båten, upp ur båten och uppför berget. Nu är barnbarnen så stora att de kan hjälpa till att bära – vilket de gjorde.

Kvällen var ljummen och vi grillade kyckling som intogs på altanen …

 

 

 

 

 

Här är full fart. Familjen är nästan samlad, dottern, sonen och de tre barnbarnen fyller stugan. Det är roligt, rörigt och glatt. När man äntrar huset måste man forcera en djungel och skor, jackor och tröjor. Det spelas spel både ute och inne och dessemellan är det TV-program, men det är mest på morgonen till frukost.

Det har blivit så att det är tillåtet att äta frukost framför TV:n här hos mormor/farmor. Det började vid ett tillfälle när det var kallt, och för att hålla barnen varma bäddades de in i en filt framför Barnkanalen. Nu hör det till och det är deras ”mys”. När jag var liten älskade jag att få sova hos mormor o morfar i utdragssoffan i köket på en prasslande, ibland skålformad, halmmadrass. Har haft funderingar på att byta ut fåtöljerna, men det får anstå några år. Den dagen kommer ingen frukost att få intas framför TV:n i rummet.

Körsbären är mogna – det är första gången barnen från USA är här och kan mumsa direkt från trädet, även hallonen, men smultronen torkade bort innan regnet. Jag hann smaka några, sedan var de borta, kanske fåglarna …

Men roligast verkar det vara att leka vattenkrig – med vattenpistoler. Jag är fredat område – annars blir det ingen mat …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---

Idag var det mulet, men varmt när vi satt ute på vår lilla veranda till bastun/gäststugan. Där är riktigt mysigt, men det är som att sitta i en djungel – vi måste ner med sekatörer och sågar. Idag blir det inte – det måste bli en tur till tv-butiken.

Köpte en ny TV och till den en antenn. Det var bara en liten detalj – det kom inte med någon antennsladd. Det gjorde det förra gången jag köpte, så trodde att det fanns nu med. Ingen fra – har en extra sladd – men, det ska vara särskild infattning. Åkte iväg och uträttade en massa ärenden och allt gick bra – utom att hitta den del jag behövde. Det tog många timmar och många expediter som kliade sig i huvudet. Kom hem med tre olika anslutningar – ingen fungerar.

Dessutom började det regna …

Ps, rådjuren har lämnat några rosor kvar, de nådde väl inte upp …

---

När vi kom upp till huset i morse var det full fart och hade varit sedan tidigt, ja, alla vaknade i ottan.

Vädret var hyfsat och de kunde vara ute. Ett kärt återseende var gungorna – men de var lite för små, eller barnen for långa. Det löstes med att man helt enkelt använde stången i stället.

Just nu är jag ensam tillbaka i Strängnäs – ska till reumatologen i imorgon bitti och prova ut inlägg i skorna. Hoppas de kommer att hjälpa mot handlederna också …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

---