Nu är vi återigen på ön.

Jag gick ut på altanen i kväll med min mugg med kvällste – rooibos, ett buskte från Sydafrika. Har rest igenom landskapet där teet växer och kan intyga det växer som stora buskar/grästuvor. Det innehåller inte det stimuleringsmedel, som vanligt te gör, vilket har samma effekt som koffein, vilket i mitt fall är = kan inte sova.

Kvällarna är nu så mörka att man kan bryta nacken av sig för att beundra stjärnhimlen … Så länge sedan jag gjorde det i Sverige, jag vet inte längre var jag ska leta efter de speciella stjärnbilderna. När jag befinner mig i Sydafrika hittar jag bl.a. Södra Korset och Karlavagnen, den ligger i horisonten och är upp o ner …

Har inte skrivit här på länge, vill att denna plats ska vara ett ställe där jag skriver av mig min glädje och vill gärna försöka få till lite humor. Det är långt ifrån den känslan nu kan jag meddela. Det finns mycket i mitt liv som är fyllt med glädje, men just nu är starka krafter igång för att åstadkomma motsatsen.

Men, kan berätta att här – i samband med sommarstugan – har vi goda människor. Vi bor på en ö, som de flesta vet. Det innebär att vi behöver egen båt och i den ska allt fraktas över och soporna tillbaka. I måndags bestämde vi oss för att åka hem till Strängnäs. Bilen behövde service – vi hade en varningslampa som lyste. Med den moderna tekniken fick vi veta att det var Bypass ventilen.  Helt fantastiskt, man kopplar in en dator i ett uttag som sitter under ratten och där kan man se var felet är. Vi besökte några verkstäder här i Värmdö, de hade inte tid och då bestämde vi att vi åker hem och fixar det i Strängnäs. Det skulle ändå bli regn (hurra!), vi kunde lika bra åka hem.

Vi lastade båten med många väskor, för många – vi förbereder hemflytten inför hösten – vi klarade inte av att hålla reda på alla … När vi kom hem visade det sig att min datorväska där min dator, huvuddatorn, med allt saknades. Även om det dröjde några timmar innan jag saknade den.

Jag kan lova att det blev många minuter och många turer till o från bilen innan vi kunde konstatera att datorväskan inte var med … Hysterin var inte långt borta. Denna dator lämnar normalt inte hemmet, den har inget lösenord. Det blev något fel för några år sedan när man bytte hårddisk och det installerades inget lösenord. Allt information, alla länkar till allt ligger på den.

Panik, efter att vi nött en ränna i parketten så sansade vi oss och  ringde grannen på ön, som satte sig i sin båt och åkte över till fastlandet för att se om den var kvar bredvid sophuset där vi ställt den. Jo, han hittade väskan, någon vänlig själ hade ställt väskan bakom sophuset. Vilka hjältar. Upphittaren och grannen …

När vi kom tillbaka dag, ställde vi bilen bredvid sophuset för att lasta av. Där stod en kasse, det visade sig vara vår kasse, inköpt i Sydafrika – i den låg återvinningsburkar o flaskor. Snacka om ärliga och hyggliga grannar …

Sitter och gör något jag inte vill …

Jag tittar på sport – jag tittar på svensk damfotboll. Inte för att jag inte gillar det, men, jag har alltid haft svårt för den spänning det innebär med matcher – oavsett om det är damer eller herrar som spelar – oavsett om det är hockey eller fotboll. Det som alla andra vill ha, spänning, vill jag inte ha – jag bryr mig inte och tycker faktiskt inte om det.

Måste ändå säga att jag är imponerad av vårt svenska damlandslag idag – helt annat än en tidigare match jag råkade hamna framför. Nu var det en avgörande match för att ta sig vidare i OS – outhärdligt. Försökte lappa på mitt lapptäcke, men nej, det fungerade inte. Tappade nålen, stack mig och tappade bokstavligt tråden …

Här tar jag en paus från tittandet. De svenska damerna är duktiga, verkar skaka om motståndarlaget och matchen, till o med jag tycker att det är spännande. De spelar mot världens bästa damlag, USA. Och de klarar sig väldigt bra. Det är högt tempo i matchen och jag orkar inte längre titta – för spännande för mig. Jag skriver här i stället och försöker låta bi att titta – men, det är svårt att låta bli att glutta.

Nu är det i alla fall paus och jag kan ”snappla av” – som systerdottern sa när hon var liten och jag tycker fortfarande det är ett härligt uttryck som jag fortfarande använder. Ofta, när jag använder uttrycket, tittar folk på mig med en min som visar att jag inte tillhör begåvningseliten.

Snapplar av är precis vad jag gör just nu. Vi kom tillbaka till ön i eftermiddag, ledbrutna efter allt bärande uppför backen, men det är ju mysigt när man väl sjunker ner på altanen med en ”liten”. Den gör att den slitna, rådbråkade kroppen blir lite avslappnad igen.

Bygget hos grannen pågår med icke förminskad styrka, men jag bestämde mig för att inte irriteras …. Men, visst det är inte optimalt att lyssna till flera som spikar och någon som sågar.

Sedan började andra halvlek i fotbollen och nu sitter vi här inne och har stängt dörren för att slippa höra bankandet från grannen. Det blev ett välförtjänt mål för Sverige. Efter några, vad jag tycker domarmissar – egentligen tyckte jag ”Ut med domaren” – där man klart lät bli att blåsa – vilket ledde till USA:s fördel – det blev det 1-1.

Just nu är det förlängning. Vågar inte titta … Satt och sydde frenetiskt på mina lappar, blev en del blodvite och en massa fel, bestämde mig för att titta trots allt.

Ja, det blev ju nästan ett h-ete, fruktansvärt … Så spännande! Och naturligtvis i sann patriotisk anda var jag mycket kritiskt till domarna – de var partiska och helt klart favoriserade USA, eller?

Gissa vem satt och vrålade när de gjorde mål på straffar. Skrev jag att svenska tjejlanslaget gick vidare …?