Nästan full …

Ja, dvs månen.

Satte mig en stund på balkongen och betraktade den och lyssnade på tystnaden. Här är verkligen tyst. Det har också resulterat i att jag nu vet vilken besvärlig tinnitus jag har. Det har jag ifs vetat ett tag, men den blir så mycket mer påtaglig här i Strängnäs. Alla verkar gå och lägga sig i normal tid, inga bilister som kör omkring – tyst med andra ord. Även kyrkklockorna verka tystna på natten – vet inte om det är så, men tror det.

Promenaden, som blivit obligatorisk, genomfördes idag också – men det var rått. Det var så skönt igår och jag hade för varm jacka på mig, idag bytte jag till en utan kapuschong, det visade sig vara gaska grinigt och kyliga, fuktiga vindar. Spisrosorna satt i flera timmar. Tog bara telefonen med mig idag och fotade en del. Fingrarna hann domna bort för den var så långsam.

Vet inte om den lagt av helt – bilderna har inte laddats upp. De var nu inte så upplyftande, får se om de finns uppladdade i morgon, om inte får jag försöka krångla med den teknik som jag avskyr.  Ni går inte miste om några större upplevelser …

Det kan även bli för många …

… bilder.

Jag tillhör dem som ser mycket i bilder, såg mycket mer förut och har glömt kameran åtskilliga gånger det senaste året. Men det har jag nu rått bot på och har både kamera och telefon – som faktiskt tar bra  bilder. Det har jag lite svårt att erkänna, eftersom jag föredrar kamera framför telefonkamera. Kan kanske bero på att jag inte fick ordning på att ladda hem bilderna så de blev ok. De blev bara som ”frimärken”.

Utvecklingen går framåt – jag kan fortfarande inte ladda hem bilderna i den storlek de är tagna i – de blir fortfarande för ”små” dvs. pixelmässigt, men det räcker gott och väl för den här sidan där jag måste minska ner dem rejält från kamerans mått.

Men, jag tar alldeles för många bilder – tar evigheter för mig att välja ut några få. Måste tvinga mig att inte lägga in alla vackra solnedgångar, utsikt över vattnet mot Strängnäs – en vy som fortfarande nästan tar andan ur mig. Tror att varje minut är unik, och det kanske en del är, men när jag tittar bakåt så ser förvånansvärt många bilder likadana ut. Ja, inte mindre vackert för det.

Jag är stolt över mig själv – senast kl 12 ska jag vara klädd och ta min promenad. Har klarat det i fyra dagar nu. Har haft sådan tur att vädret har varit toppen – t.o.m. solen har visat sig under min timme. Det är fantastiskt med tanke på hur vädret är ca 5 mil fågelvägen österut. Där har man haft snökaos i flera dagar – inte här. Här ligger sjön spegelblank och solen visar sig ibland …

Visst vi har fått snö vi också, men lugnt och stilla har små, små korn ramlat ner från himlen. En knapp dm har det samlat ihop sig. Skolungarna är överlyckliga och rasar runt. Jag tycker det är vackert och trivs så länge det är så här lugnt och stilla och ligger runt 0-strecket. Men idag insåg jag att jag nog måste sopa av bilen och skrapa rutorna. Att sopa av bilen har jag inte gjort det senaste decenniet – hade för mig att vi hade en borste i bagageluckan, men det var nog i den förra bilen. Jag hittade en liten svamp som fick göra tjänst. Gick ganska bra, men inte med taket. Får försöka skaffa en borste och få bort snön – hörde något om att man tydligen ska bli bötfälld om man åker omkring med snö på taket.

Jag har idag också kört en provtur över bron – min första vinterkörning på väldigt länge – det gick bra …

Så här magiskt såg det ut när jag steg upp i morse ...
Så här magiskt såg det ut när jag steg upp i morse …
Blå himmel synlig ...
Blå himmel synlig …

 

 

 

 

 

 

isen har lagt sig i vår lilla vik ...
Isen har lagt sig i vår lilla vik …

 

 

 

 

 

 

Ankorna har gått upp på land ...
Ankorna har gått upp på land …

 

 

 

 

 

 

 

 

De gillade inte att jag stannade och tittade på dem ...
De gillade inte att jag stannade och tittade på dem …

 

 

 

 

 

 

 

Dags att sopa ...
Dags att sopa …

 

 

 

 

 

 

 

 

Så här mycket ser man om man inte sopar ...
Så här mycket ser man om man inte sopar …

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Det kan bli för mycket …

Av både det ena och det andra. Idag är det en sådan dag.

Vaknade till, vad jag misstänkt, men ville tro – att jag hade fel. Trump är ny president i USA. Ska jag vara ärlig är jag inte det minsta förvånad … Nu tror en stor del av den amerikanska befolkningen att allt kommer att bli jättebra – oavsett vilka problem de brottas med.

Har mindre förståelse för att den amerikanska valvakan får större uppmärksamhet i svenska media än vad jag upplever att den svenska någonsin fått. Alla dessa reportrar – visst USA är ett stort land, men …

Vad gäller mitt privata liv så kände jag en viss glädje – med förbehållsamhet – nu skulle det äntligen vara slut med den skit som vissa i släkten dragit med oss i. Det blev nästan så. Räkningen från advokaten kom, men inte belöningen, dvs köpeskillingen. Den stod inte på kontot vilket den borde gjort redan i tisdags. Sedan satte den andra sidan igång igen med nya påhopp. Någon anser sig vara juridiskt begåvad och det tar tid att ta sig igenom formuleringarna, men snömos. Vem inbillar han sig ska bli imponerad eller skrämd … Det finns regler för allt.

Själv har jag min avtalade tid – kl 12 senast ska jag gå på min promenad. Idag bestämde sig solen för att titta fram just då. Jag tar det som ett tecken till att jag ska må bra. Glömde ta mitt smärtstillande innan så sträckan blev lite kortare – men spelar ingen roll – så vackert. Jag stod stilla desto mer och njöt för fullo av allt det vackra. För, visst är det vackert med snön om den kommer i lagom mängd och du inte behöver köra bil …

Jag har tagit så underbart vackra bilder idag – men nu måste jag sova – de kommer i morgon …

Så här börjar min promenad ...
Så här börjar min promenad …

 

 

 

 

 

 

 

Ser ni de små ankorna i vattnet ...
Ser ni de små ankorna i vattnet …

 

 

 

 

 

 

 

...

 

 

 

 

 

 

Satte mig en stund på balkongen innan sänggåendet - så här vackert kan frosten fixa till det ...
Satte mig en stund på balkongen innan sänggåendet – så här vackert kan frosten fixa till det …

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Rullstolsdans…

Jag tillhör dem som mycket väl unnar personer som är beroende av rullstol att få delta i dans. Jag har mest känt mig sorgsen för deras skull – eftersom jag älskar att dansa. Nu har jag uppräckt att man inte behöver lämna stolen för att kunna uppleva musik. Jag har fördelen av att inte vara rörelsehindrad – bara sladden till mina hörlurar hindrar mig (är så efter mig att jag är sladdbunden). Det gick alldeles utmärkt att ”dansa”, dvs. spreta med alla lemmar som kunde röra sig med rumpan kvar på stolsitsen.

Som en del av er redan vet, jag är i bottenläge och har så varit i drygt ett år. Nu kan det inte bli värre och jag har påbörjat min klättring uppåt. Mina fantastiska barn har hela tiden försökt att baxa mig och stöttat, men vad hjälper det om man inte själv förmår. Igår bestämde jag mig för att senast kl 12.00 på förmiddagen skulle jag ta en promenad, vilket jag gjorde. Det var iskall vind med visst snöinslag – men jag njöt av varje minut. Idag gjorde jag om det – kom dessutom ihåg att ta med telefonen så jag tog en del bilder – men, framför allt, jag lyssnade på tystnaden och mina knarrande steg i snön. Det har fallit ca 5 cm snö.

Hemma igen så ramlade det in några mail i det jag försöker att resa mig ifrån. Nu har jag svarat och hoppas att jag slipper mer – tro inte att det blir bra bara för att man tvingas betala dyra advokattimmar. De står inte över oss andra, utan är precis lika futtiga i sina värderingar. Skillnaden är att de kan skriva under brev med en titel och ta betalt för den tid det tar + lite till.

Dottern har sedan länge installerat en app i min telefon och på plattan som är så fiffig att den kan svara på vilken musik som just då spelas och jag kan ladda upp den på egen spellista. Jag har använt den regelbundet, men inte njutit av resultatet. Har inte ens orkat installera den musikapp som kan spela upp musiken på mina enheter. Nu har jag gjort det – vilka fantastiska låtar jag sparat under året. Vilken underbar smak jag har …. 😉

Hur ska jag hinna med annat än att sitta i min sköna kontorsstol och lyssna på denna fantastiska musik jag valt ut …

Nu är problemet hur jag ska få in mina bilder – allt är så smart nuförtiden, men inte jag …

Mina steg ...
Mina knarrande steg …

 

 

 

 

 

 

 

Den här skutan passerar jag på vägen ...
Den här skutan passerar jag på vägen …

 

 

 

 

 

 

Så här vackert är det på min promenadväg - borde gå flera gånger om dagen ...
Så här vackert är det på min promenadväg – borde gå flera gånger om dagen …

 

 

 

 

 

 


Torr eller förstoppad … ?

Hela tillvaron är rätt bisarr just nu. För att försöka få lite normalitet så tittar jag på TV. Hur normalt det nu kan vara att titta på det program som just pågår. Helt Hysteriskt – ett program som faktiskt roar mig i all galenskap. Eftersom det går på en av reklamkanalerna så blir det avbrott för reklam. Helst hysteriskt kan man kanske tycka när det första reklaminslaget är om torra slemhinnor och nästa om förstoppning …

Har tagit bilder i stort sett varje dag för att skriva här – det kommer när som helst – men har haft svårt att koncentrera mig på att skriva text. Det får bli ”minnes” texter vart efter…

20161107_131235_400

 

 

 

 

Idag har även vi fått lite puder …