Ska egentligen inte upprepa mig och skriva att jag sitter i värmen på balkongen. Men kan inte låta bli – det är ovanligt varmt och det har det inte varit så många gånger under denna säsong. Vi började med 30, men nu har det sjunkit till 26 och är härligt. Vi har så skön värme här i Kapstaden, den är inte för torr och definitivt inte fuktig, som det varit i en del länder där vi bott.

Inget varar för evigt och denna vistelse har nu bara 14 dagar kvar. Och som alltid börjar man ställa in sig … Varför? Åker man på två veckors semester till värmen njuter man av varje dag och går inte och tänker på att nu är det snart slut …

Tänker på att om två veckor är det en annan balkong som gäller, visserligen inglasad med fantastisk utsikt, men kommer det att vara 25 grader sedan solen gått ner …? Kommer det ens att vara 25 grader på dagen – sol? Vad jag förstår så är det vinter/vår/vinter och vår igen. Att ljuset är på väg tillbaka förstår jag – här är det nu en timmes skillnad på kvällen och en timme på morgonen – men värmen stiger denna tiden på året. Det är den varmaste perioden just nu.

Maken och jag tog en promenad längs vår affärsgata idag. Vi var ute efter hinkar med lock. Här är snart katastrof pga. uteblivna regn de tre sista vintrarna. Dammarna har ca 120 dagar med vatten kvar för att försörja Kapstaden. I nordöstra Sydafrika – runt Johannesburg – där drunknar folk, vägarna spolas bort och hus står under vatten.

Vi fick tag i hinkar, men vad hjälper det om vattnet uteblir. Två spolningar av toan och lite fler avsköljningar i duschen, sen är de tomma. Jag vet att jag antagligen hinner lämna innan detta inträffar, men osäkert med maken, man ändrar antalet dagar hela tiden. Folk fyller på sina pooler för att klara sitt eget behov och det är just detta man inte får göra. Här finns ganska gott om pooler.

Vi tittar ut över judiska skolans pool och vattennivån i den sjunker definitivt inte. Vi har sett hur snabbt nivån sjunker under ett jullov när man inte underhöll poolen. Det var ett par decimeter på några veckor, men nu är nivån konstant – liksom det antagligen är på de flesta håll i omgivningarna. Tror det är många som inte fattar vidden av detta. Hur i helskotta ska man klara av att försörja en sådan stor stad med vatten när dammarna är tomma, det finns ingen reservplan och definitivt inga reserver. ”Tänkte inte på det …”

Dagens Owe: Var får han allt ifrån …? 🙂

Idag har det varit varmt och det har samtidigt varit hårda vindar. Vilket gör att vi inte kan ha korsdrag. Fast det kanske är lika bra – då behåller vi lite svalare temperatur inomhus. Det var dessutom en brand någonstans i dag bakom Signal Hill, brandröken låg tjock inåt stan och det luktade rejält här också.

Det är tisdag och ikväll var det dags för tisdagsmiddag på en av våra krogar i vårt närområde. En indisk restaurang – liten – men vi lyckades klämma in oss ca 18 personer i lokalen. Tillsammans med de andra gästerna var det fullsatt och full fart. Måste ge en eloge till personalen och speciellt till den unga dam som serverade oss. Hon gjorde det med bravur.

Glada och nöjda lämnade vi lokalen och kunde äntligen prata med varandra ute på gatan. Ljudnivån på våra middagar brukar ligga över den gränsen. Det går att tala med de fyra närmaste bordsgrannarna. Maten är bara så god på denna restaurang och alla var nöjda. Även servitrisen var mycket nöjd när hon räknat ihop betalningen – dricksen var mer än generös. Men hon var suveränt duktig och uppmärksam och förtjänade den.

Nu sitter jag här i mörkret på balkongen, har svårt att träffa rätt på tangenterna. Det har slutat blåsa på den här sidan. Det är lite märkligt här i den här stadsdelen, beroende från vilket håll vinden kommer så påverkas vi. Branden verkar också – tack o lov vara släkt nu.

Maken satt med mig en stund innan han som normala människor gick och lade sig. Det är fortfarande 26 grader – och säg den svensk som vill gå inomhus då. Ja, jag tänker på nattmänniskor som jag, andra ligger redan i sina sängar och lider av värmen …

Dagens Owe T har jag extra varma känslor för. Albin o Pia. Jag tyckte redan då som 9-10-åring att texten var både spännande, romantisk och sorglig. Men framför allt fyndig och rolig. ”Liftade sista biten med en gös” Vilken fantasi och precis det som räddade Pia från att dränka sig …

Jag kallas för Pia av min släkt och mina barndomsvänner. Det kommer sig av att min mamma ville att jag skulle heta Pia. Det blev farmor som bestämde och jag är döpt till Marie-Louise. Alla utom farmor kallade mig Pia. Finns ingen människa som kallar mig Marie-Louise numera sedan farmor är död.  Myndigheterna skriver det fortfarande och i passet står det. När jag beställer flygbiljett är det viktigt att det står som i passet. Men, av någon anledning har det numera blivit Marie – jag känner mig som fortfarande som Pia och blir glad när man kallar mig för det.

Idag var det en person som ringde till min sydafrikanska mobil. Jag har inte delat ut detta telefon nummer till någon mer än maken och de svenskar som var här, men som nu är tillbaka i Sverige. Telefonen ringde, inget nummer jag kände igen. Skulle jag svara eller låta bli. Jag svarade och en person sade något på en engelska som jag inte uppfattade. Jag svarade: Fel nummer. Personen envisades och jag uppfattade Marie-Louise. Det var från polisen – har lämnat in en anmälan om mitt stulna kreditkort …

Här kommer dagens Owe:

Varför blir det alltid för sent. Jag upplever allt oftare att allt är för sent. Alla planer, allt jag samlat på mig för att göra. Väldigt ofta är det  för sent på kvällen, eller är det för sent i tid för att jag snart ska flytta på mig till ett annat ställe.

På kvällarna när jag sitter med maken och vi har trevligt, han blir trött i normal tid och vill lägga sig – jag har knappt kommit igång … För sent.

Ikväll var vi på middag hos vänner och allt var så gott och trevligt, jag hade kunnat sitta hur länge som helst, men det var enligt klockan – för sent. Nöjda gick maken och jag hem. Maken var trött och gick och lade sig, inte jag – det var inte dags för mig trots att det är sent.

Har läst någonstans att man är präglad av sin födelse, vilken tid på dygnet, osv. Mamma lever inte längre så jag kan inte fråga, men jag har något i minnet om att det inte blev som det var planerat, att jag kom alldeles för sent. Vet att jag skulle bli ett maj barn, men det dröjde flera dagar in i juni, att jag skulle heta Lars Erik – det fanns inte ultraljud på den tiden.

Kan denna försenade ankomst ha präglat mig. Kan den också ha betydelse för att jag så gärna sitter här på balkongen sent på kvällarna, ja, långt in på nätterna. Har ingen som helst längtan till min sköna säng, som jag har så svårt att lämna på morgonen, just för att den är så skön.

Mycket att fundera på, men det ska jag göra senare …