Jag hade ställt klockan i morse – dvs. nu för tiden är det telefonen. Lade den under kudden och hoppades att jag skulle höra – och att maken inte skulle höra. Men jag sov halvdant och vaknade redan före sju. Maken låg och sov, jag smög mig upp – tog med telefonen och larmade av. Kokade tevatten och gick ut på balkongen och plockade ihop en söt minibukett från balkonglådorna.

När jag är tillbaka i köket hör jag maken som stiger upp – män i hans ålder har ju behov tidigt på morgonen … Han såg naturligtvis att jag inte låg i sängen och då måste han kolla var jag var. Jag tryckte i den lilla hörna vi har köket och som man inte kan se när man går in på toan – men det hjälpte inte … Vi sade god morgon och jag grattade och så var den uppvaktningen över …

Idag tog vi en lång promenad till Camps Bay, där vi skulle äta födelsedags lunch/middag. Vi hamnade på samma restaurang som för några veckor sedan med vännerna från Sverige. Det var samma kypare och han sa ”Tack så mycket” när han tagit emot beställningen. Han påstod att han kom ihåg oss och berättade också att de har ca 4500 gäster varje säsong – skulle vi känna oss smickrade … 🙂

Jag gick till damrummet och på vägen tillbaka bad jag dem att fixa en liten kaka med ett ljus, men inte förrän vi beställde kaffe. Vi skulle i lugn och ro avnjuta vinet. Efter 5 minuter kom de in med en cheesecake med en liten ”raket/tomtebloss”-manick … Jag hade bett dem att inte sjunga, men de talade om att vår kypare var en ”före detta Pavarotti” … han hummade lite och raketen sprutade ”tomtebloss”. Väldigt trevligt – ännu trevligare om det hade varit till kaffet. Cheesecaken var mycket god och passade även till vinet …

Maken gick till herrarnas och jag bad om att de skulle ta in två paraplydrinkar. Såg ett annat par som beställt dessa fantastiska skapelser, en gul till damen och en blå till honom. Jag sade till om att jag ville ha in dem efter vårt kaffe – som vi nu beställt. Maken kom tillbaka och med honom kom de två paraplydrinkarna – men inget kaffe … Vi smuttade och det visade sig att maken tyckte mer om den gula drinken, vi bytte. Efter en stund frågade vi kyparen om kaffet – ha sade att han hållit inne med det och det fick han fortsätta göra – det var inte läge för kaffe efter drinken.

Vi satt kvar i många timmar och njöt av att titta på vågorna. Det fantastiska fenomen som ofta uppstår i Camps Bay är att vågorna rullar in och vinden kommer jättestark från landsidan och när vågen bryter så blåser vågstänket ut mot havet igen – väldigt fascinerande att titta på.

Har fortfarande inte köpt en ny fickkamera – det fick bli telefonen. Den tar bra bilder, men det går inte att se i displayen när det är så ljust som det är här på dagen, och det är av någon anledning svårare att hålla en telefon stilla, än att hålla en kamera stilla. Den större kameran, som jag numera är i besittning av, tar man inte med sig när man promenerar. Inte för att det är större risk än att promenera från Gullmarsplan. Jo, det är faktiskt större risk att vara äldre dam och att promenera från Gullmarsplan med handväska, än vad det är att promenera här. Men i vilket fall skulle jag inte ta med den kameran vare sig här eller runt Gullmarsplan när jag promenerar …

Det blev en trevlig eftermiddag och snart är födelsedagen slut – men, de börjar bli för många nu. Dagen kommer att avslutas på balkongen med lite biltong och ett glas rött vin …