Nu är vi tillbaka i stan. Ännu en gång har vi stängt stugan – det gick på rekordfart. Brukar ta ca tre dagar, men nu var jag kvar i stan i fredags pga av fönsterbesiktning, vi hade bara lördag och söndag på oss. Det gick bra, men är lika jobbigt varje gång. Idag regnade det också till o från, mest till. Det blev en kasse med tvätt som fick följa med till stan, normalt hade jag tvättat på plats. Det torkade långsamt igår, men jag hann tvätta både lakan och handdukar, grytlappar och förkläden. Allt som kan locka till sig insekter eller möss.
Maken poade på utomhus, det var så sankt efter allt regnandet. Gräsmattan förvandlades till en leråker och han drattade omkull på rumpan i det hala gräset. Det såg ut som om han satt sig i en koblaja …
Att det ska vara så jobbigt att stänga. Det går så bra medan det pågår – har ju rutinen inne – men nu … Här sitter jag i soffan och kan knappt vrida huvudet, axlarna värker och varje försök att resa mig upp gör så ont. När jag väl kommit upp så ser jag mycket konstig ut de första stegen. Vadmusklerna värker – vad nu de har med stugstängning att göra. Ja, i stort sett hela kroppen värker, men jag hoppas att vi lyckats att göra stugan så ren att mössen är totalt ointresserade av att besöka oss.
Sonen kom och hjälpte till att ta upp båten, stötta terrasstaket mm, bära ner kassarna och slutligen köra oss över till fastlandet. Känns skönt att slippa ro över och att dra upp en jolle efter sig. De som gjort så har lite bekymmer just nu pga av det höga vattenståndet – halva båtarna ligger i vatten …
