Det var inte helt fel att ha en dag framför sig utan obligations. Vädret var inte det bästa så jag kunde vakna upp framför min nya kärlek. Den har så många möjligheter, men jag nöjde mig med en patiens. Efter frukost var det dags att se till altanen – ta undan de stolar och bord som inte ska stå där normalt. Konstaterade att allt var pudrat med grönt/gult …?

Torkade av allt igår + att jag sopade golvet rent från detta mjöl – idag var det än mer. Idag fick det bli vattenslangen. Tog in dynorna – försökte först skaka av så mycket gul pollen som möjligt – det dammade rejält.

När dynorna var inomhus så sprutade jag med vattenslangen. Väldigt effektivt, men väldigt vått …

Kvällen har jag ägnat åt försummade program. Övervägde att titta på partiledardebatten tillsammans med maken, men bestämde mig för att ta in ett missat program från SVT Play. Satte mig på altanen med mina fantastiska hörlurar. Inga problem med att sitta utomhus med Lutha-kappa, lite infra  värme på för datorns skull. Tittade ikapp några program.

När jag tittat klart var det dags att gå inomhus. Debatten var slut och jag hade TV:n till mitt förfogande. I mitt tycke var det bara ointressanta program som erbjöds. Men jag är så gammaldags att jag har en gammal VHS spelare här. Allt snack om att filmerna skulle förstöras och kvaliteten sjunka till noll – stämmer inte. De har alldeles utmärkt kvalitet. Jag kände för att titta på något trevligt och hittade en VHS inspelning med Love Story – en film jag velat se då den var aktuell för, antagligen, många år sedan. Inspelningen var av högsta klass.

Måste erkänna att jag rycktes med i 80-tals, eller var det 70-tals miljön. Spelar inte så stor roll – det var så vi var klädda på den tiden. Storyn var också den enligt den tiden – man skulle torka tårar – det gjorde jag också …

På samma VHS-band fortsatte det med en film med Doris Day, också fantastisk bildkvalitet. Men den filmen ska jag titta på vid annat tillfälle.

Doris Day var en av mina tidigaste idoler – jag var ca 6 år gammal. Familjen hade flyttat till Hälsingland och min äldre kusin ”samlade” på idolbilder av Doris Day. Jag ville också samla på idolbilder. Det här var 1954 och idolerna var inte så många, men där fanns en som publicerades i Bildjournalen – den tidning som visste att förmedla allt som var av intresse i idolvärlden. Tidningen kunde berätta allt om kändisar – även om det begreppet inte existerade då.

Den idol som tilldelades mig: Esther Williams … Jag kämpade på tappert i många år för att hon skulle vara min idol. Men när jag senare såg en bild av Lasse Lönndahl smälte mitt 7-åriga hjärta totalt. Det gjorde riktigt ont – måste vara så Amors pilar kändes. Efter det var jag förvirrad, men Esther hade väldigt svårt att hävda sig efter detta …