Vaknade i Strängnäs, maken ringde strax efter för att gratulera. Det var ju ”gubevars” födelsedag. Hade lika gärna kunnat låta bli, men det går ju inte. Det är inte riktigt som när man var yngre. När jag var riktigt ung låg jag vaken flera timmar innan och bara väntade – inbillade mig att de glömt … Vilken unge har inte upplevt det? 😉
Jag skulle fira eftermiddagen och kvällen i SWEAs famn. Det var den årliga sommarmiddagen i Stockholm. Maken tyckte att jag skulle delta och han bjöd mig på kalaset – Stockholmspriser gällde.
Det hela startade med avfärd i amfibiesbuss som startade utanför operakällaren. Vi fick klättra rakt upp i luften ombord på en ombyggd Volvolastbil, enligt guiden. Den hade tagit några år att bygga utifrån ett skrov av en ny lastbil som fraktades till en amfibie entusiast i USA. När den var klar tog det ca 2 år att få tillstånd. Nu väcker den stort uppseende där den passerar i staden. Vi blev rejält fotograferade, bli inte förvånade om ni ser en bild och jag finns med – hade fönsterplats.
Vi färdades längs Strandvägen och fick en både intressant och rolig guidning om både fakta och nonsens – en av de roligare guidningar jag varit med om. Vi körde mot Källhagens Värdshus och där snirklade vi oss genom diverse häckar och kom fram till en ramp ner mot vattnet. Där stannade ekipaget och det serverades bubbel i plastglas. Vi informerades om var flytvästarnas fanns, livbåten som tar drygt 20 personer – vi var ca 40. Enligt guiden ”först till kvarn …” osv vidare. 🙂 Sedan tog de sats och vi ”brakade” ner i vattnet. Vi hade fått lite skräckblandad information om hur det skulle bli, men med glimten i ögat – det var inget dramatiskt ögonblick vad gällde händelse, bara motorn som lät lite extra för att ge oss fart ner i vattnet.
Vi fick en mysig tur på vattnet. Start med en stilla färd på Djurgårdskanalen, under Djurgårdsbron och att se Stockholm från vattnet är alltid en upplevelse. Inte blev det sämre av en trevlig och rolig guide. Han öppnade reservutgången om någon av oss skulle känna för ett dopp. Det var det ingen som gjorde.
Efter ca en timme släpptes vi av utanför restaurang Ulla Winbladh på djurgården, då hade kaptenen skrämt upp några turister och änder på stranden där båten/bussen skulle iland. Därefter förvandlades ekipaget till ”vanlig” buss igen – och färden gick mot Djurgården och restaurangen.
Där blev det traditionellt SWEA firande, dvs alla pratar i munnen på varandra. Massor med skratt och trevliga återseenden. Maten vi serverades var alldeles utsökt, även om vi fick vänta mellan rätterna – men det tror jag mest berodde på att vi själva tog för mycket plats …
Förrätten bestod av en av de bästa Toast Skagen jag ätit – den smakade mera, varmrätten var stekt kycklingfilé. Det är inte lätt att lyckas med mat till så många, men filén var brynt på ytan och saftig inuti, serverad med vår primörer, örtpotatis (små färska) och en gräddsås, som var så god att jag kunnat slicka tallriken – hade jag kanske gjort om jag varit yngre och någon annanstans 😉
Efterrätten ska vi inte tala om – en choklad bakelse/kladdkaka – nånting, gjord av mörk choklad och med små, lagom hårda coklad ”smulor” inuti. Vi var flera som försökte få den att räcka länge. Vi delade och delade och delade bitarna tills det inte var något kvar att dela och vi fick äta upp det sista. Ska nog ta mig dit och försöka få smaka på denna skapelse igen …
Det blev en trevlig dag, mina kära gratulerade mig från olika håll och på olika sätt. Jag somnade gott i min egen medhavda säng hos kusinen i stan.
Tack alla som kom ihåg mig! Det blev en bra dag …
