Efter att vi suttit uppe till halv tre på natten och bara pratat och pratat, så vaknade vi vid nio-tiden för att ge oss ut på äventyr. När frukosten var avklarad gav vi oss iväg. Vi skulle få följa med ut och vittja kräftburar… kul – det har jag aldrig gjort. Vädret var underbart, solen sken och det blåste lite, regnet hade gett sej av, vilken tur.
Det var jättespännande när vi drog upp burarna, som verkligen kryllade av kräftor !! – utom två, som var totalt tomma, bara betet som låg kvar. Vi fyllde två hinkar med dessa kräftor. Sedan klev vi iland på en ö, där vi damer gav oss i väg in i skogen för att leta efter svamp. Våra fiskevärdar, värdinnans dotter och hennes man, stannade kvar och ”rensade” kräftor. De måste vara i en viss längdför att få fångas, de andra åker tillbaka i sjön. Så vi var sysselsatta på två håll. Skogen kryllade inte precis av svamp, men vi fick i hop lite gula kantareller, trattkantareller, svart trumpetsvamp, taggsvamp och en sort till som sedan hamnade i papperskorgen pga av en osäkerhetskänsla. Man chansar aldrig när det gäller svamp…
Lite glada i hågen återvände vi till ungdomarna, som hade grillen varm och vi grillade korv, åt mackor och drack kaffe. Sedan bar det av tillbaka över sjön och vidare hem för att rensa svamp och koka kräftor, det blev ca 5 kg när de var sorterade, ja kräftorna – svampen blev inte så mycket. Så, middagen bestod av svampkrustader och kräftor, ni kan tro att det var gott. Mera prat och klockan hann bli halv två innan vi bröt upp …
Vi gör oss redo för fiskafänge …
Första buren upp …
En extra hårklämma, kanske …?
Stövlarna på, skogen väntar. En del av kräftorna skall få friheten åter …
Men dessa två fyller kraven på storlek …
Än så länge är vi mycket hoppfulla …
….
Titta inte så där …
Inte så illa trots allt …