Måste det alltid vara så här …

Jag bestämde mej för att vakna tidigt i morse – utan att ställa klockan, vilket jag för övrigt glömde bort. Vaknade gjorde jag och var uppe före åtta – Hilda skulle komma kl 9 och städa och jag vill ha min morgon först, då jag sitter och blaskar te. Dessutom var jag så trött i går kväll och det strulade, så jag struntade i att uppdatera denna sida, utan valde sängen i stället. Hann precis sätta mej framför datorn för att uppdatera, då knackade det på dörren. Jag blev irriterad, för jag trodde det var Hilda som kom för tidigt. Iklädd morgonrock, så öppnade jag och där stod systern till vår tidigare städerska Yvonne. Hon bad om ursäkt att hon störde och jag släppte in henne. Efter alla hälsningsfraser, som man ägnar sej åt – och som är så viktiga, så fick jag veta ärendet. Det orkar jag inte gå in på nu, men det ordnade sej, Jag fick också veta att Yvonne och hennes lilla flicka mådde bra.

Hilda kom kl 9 och där var en hel del för henne att ta hand om, jag kände mej jätteduktig, för jag hjälpte faktiskt till med köksprylarna. De står nu i skåpen och inte på golvet i gästrummet. Sedan ringde telefonen, det var Telekom – de skulle nu koppla in vår telefon och vår bredbandsuppkoppling. Hurra!!

Efter en halvtimme så ringde tjänstemannen på dörren, en stor, fullvuxen man som lade sej på knä och konstaterade att den gamla ledningen fungerade. Men, vi hade inte tänkt på att köpa telefon och den router, som vi hade med från Sverige, var helt fel … Det var en hygglig tjänsteman – han lämnade sin router, så jag skulle kunna koppla in vårt bredband, medan maken åkte till butiken och skaffade en likadan. Jag kopplade o kopplade, jag tog till alla kunskaper jag har, vilket inte är speciellt många – och det visade sej att de räckte inte till. Jag ger inte gärna upp, men nu gjorde jag det och inväntade tjänstemannens återkomst. Han kom och han lyckades inte heller. Han hänvisade till hjälpcenter som jag skulle ringa till.

Då uppstod nästa problem, den telefon (telefoner – för det var faktiskt två apparater), som maken köpt fungerade inte. Det gick helt enkelt inte att ladda upp telefonen. Tjänstemannen konstaterade att det var fel på apparaterna och att vi skulle åka och byta. Klockan var nu så mycket att det inte kunde ske idag. Han tackade för sej, han kunde inte göra så mycket mer – ett bredband som inte gick att logga in på och telefoner som inte fungerade, så han tog sitt modem och gick och önskade oss trevlig helg.

Jag tog vår mobiltelefon och ringde hjälpcentret, det gick inte. Telefonen har en annan leverantör, så det gick inte att anluta till hjälpcentrets nummer. Där satt vi med ett icke fungerande modem/router, två icke fungerande telefoner och två fungerande mobiltelefoner – som det inte gick att ringa till det enda stället som skulle kunna hjälpa oss…

Nu tillhör jag de ”där”, som aldrig ger upp, i alla fall nästan aldrig. Jag tyckte det var konstigt att två telefon apparater skulle vara trasiga, så jag ägnade mej åt uteslutningsmetoden och bytte ut eladaptern på den ena och då fungerande den… Det visade sej att två identiska adapter, var helt olika och när de bytte plats så fungerade det hela. Jag lät de laddas i två timmar (de skall laddas i 16 timmar), så ringde jag supporten och efter tjugo minuters väntan så visade det sej att de kunde inte hjälpa mej, utan hänvisade till ytterligare supporter. Under tiden så kom bredbandet igång, men via kabel. Vi bestämde då att låta telefonen få sin laddningstid och vi ringer i morgon istället.

Så nu har vi ett fungerande bredband, via kabel, men inget trådlöst – jo, det står där och sänder med full styrka, men vi kommer inte in på det.

Men kvällen har i allafall varit så bra – vi har suttit och lyssnat på svensk radio, istället för urusel lokal TV. Vi har dessutom kunnat ringa en del vänner via Skype. Några av er var inte hemma, men om ni fick konstiga uppgifter på ”skvallermajorna”, så var det vi som försökte …

Och: Moa, Grattis på födelsedagen!!