Det var söndag och vi hade bredband, hurra. Men min dator var fortfarande inte ansluten trådlöst – jag satt 1½ meter från routern med min kabel. Vi lyssnade på Godmorgon Världen och Public Service. Sedan blev det gudstjänst, jag lät det stå på medan jag grejade i datorn. Men sedan lade även den uppkopplingen av och gudstjänsten tystnade – synd, för de sjöng så vackert. Jag gillar psalmer – de gamla. Nu kunde jag inte alls ansluta till Internet, bara till Skype och vårt mailprogram. Skumt, och ännu sämre skulle det bli – sedan lade allt av och det borde jag också ha gjort. Men maken, han gick – han tog en promenad till Camps Bay, varifrån han ringde när han precis beställt in en pizza…Jag satt envist kvar och försökte att hitta rätt uppgifter att lägga in. Men ingenting ville, inställningar som jag gjorde fanns inte kvar när jag kom tillbaka till sidan nästa gång. Verkade nästan som om det satt någon liten figur där inne i datorn och ändrade allt jag gjorde. Det tog hela dagen faktiskt, men nätuppkopplingen var stendöd. Jag tror ingen kan förstå hur jobbigt jag tycker att det är att försöka greja något som jag inte kan och inte kan få hjälp med. Jag tjurade ordenligt när tog en paus och två kokta ägg och en bit kall kalkonkött, vilket festlig söndagslunch va´. Borde nog ha följt med maken, men jag trodde ju att jag skulle fixa det hela. Maken kom hem – men han kan ingenting alls, så där kunde jag inte få någon hjälp. Jag kan nu leta mej fram ganska bra i den här lilla världen, men det betyder inte att jag vet vad jag skall göra, för jag förstår inte vad de menar.