Söndag, det är något speciellt med söndagar – trots att vi är lediga varje dag. Dessutom så serveras det GD (när det finns), det förstärker känslan av att det är något speciellt. Vi hade bestämt att vi skulle promenera till Camps Bay, vilket är det vi brukar göra på söndagar. Och så blev det, tillsammans med de svenskar som jag träffade på hos Telcom. Telefonen ringde en timme innan vi skulle gå och de undrade om vi ville hänga på en promenad till Camps Bay, så det är fler som gör samma som vi. Alltså slog vi följe. De var trevliga, Olle o Ingrid, och det visade sej att vi hade en gemensam bekant. Vi har lärt oss att världen är ganska liten när vi är ute i världen. Det finns alltid någon som känner någon.

Vädret var varmt och när vi kom fram till ”flygarrestaurangen”, som vi kallar den eftersom hängflygarna brukar landa där, kändes det inte helt fel att slå sej under parasollerna och beställa in kalla drycker. Det var så skönt där i skuggan att vi bestämde oss för att stanna kvar och inta vår lunch. Alla var mycket nöjda med sitt val. Och under tiden vi satt där så damp det ner några hängflygare. Det var antagligen turister som var på ”åktur” för alla var ”paråk”. Landningarna gick bra.

Vi var ganska möra av den långa promenaden och det var skönt att komma hem. Resten av gänget tog en tupplur, men jag tycker inte om att sova på dagen, så jag härdade ut en timme, men sedan tog jag också 20 min – med hjälp av äggklockan. Sedan var vi i gång igen …

Här kommer de …

Kall öl …

…..

Det är svårt att välja …