GRATTIS!! Johanna.
Idag är det dotterns födelsedag. Jag skall inte tala om hennes ålder, det gör man ju av någon anledning inte med damers ålder. Och nu är jag tacksam för det, för det skulle ju spilla över på mej också, åldern menar jag.
Yvonne kom som hon skulle, här såg ut som f-n, vi hann inte städa innan hon kom. Visserligen kommer hon för att städa, men… Jag fick undan alla datorprylar och andra saker som hon inte vet vad hon skall göra med. Sedan gav vi oss iväg till biluthyrningsfirman – och – han var där… Vi fick en bil och en lång utläggning om hur billigt han skulle kunna hyra ut till oss om vi bara anlitade honom. Bilen var fin, liksom de tidigare. Denna gång var den stålgrå/blå-nånting i pastell. Faktiskt en läcker färg. Förra gången var den i guld och första i vitt. Vakterna i garaget är nog alldeles förvirrade, samma märke, olika färger, olika dagar…
Vi gav oss iväg mot Paarl, ca 5 mil inåt landet, vi fick vägbeskrivning till ministeriet of Home Affairs (tror jag det heter), från Turistbyrån. Det gick som på snöre, och 5 minuter senare klev vi in. Där var många köer, men till skillnad mot när vi var i Cape Town, så fanns det en tjänsteman i andra änden. Den tjänste man som vi köade för, tittade nog på oss och på våra pass, och var sedan lite rolig. Han undrade vilket fängelse han skulle skicka oss till, fanns två att välja på. (Tror jag det, skulle jag också undra om jag om jag var i hans kläder och tittade på bilderna i våra pass…). ”Vilket är bäst?”, undrade jag.
Vi fick våra blanketter, men fick också veta att de kunde inget göra om inte biljetten var framställd till det datum vi ville åka hem. Vi försökte förklara att vi kan ju inte ändra vår biljett om vi inte får förlängt visum. Men så skulle det inte alls gå till…. Bara att ändra biljetten. Nu är det inte så enkelt här. Brittish Airways har inga kontor mer än på flygplatsen, och resebyråerna har inte befogenhet att ändra… Inte i Paarl i allafall, så vi fick åka tillbaka till Cape Town och flygplatsen, 45 minuter, en riktning. Vi fick våra nya biljetter, det är inte gratis precis…
Medan vi stod där, så var den en fruktansvärd smäll – det var en stackars tjänsteman som välte sin last, som han hade på sin pirra. När han sedan fick hjälp att resa upp den igen så hördes det ett krasande av glas som rasade i små bitar till golvet. Och så var också fallet, en hög med glassplitter ramlade ut under plasten. Vi fick veta att det var en av de nya incheckningsmaskinerna…. Undrar vad som hände med den tjänstemannen, om han jobbar imorgon …
Men vi hade annat att tänka på och susade tillbaka till Paarl, kom in på kontoret 15 minuter innan de skulle stänga. Samme tjänsteman kollade våra ansökningar och skrev o plitade o stämplade, och nu ligger vår ansökan där, det var inte heller helt gratis, men inte så mycket som BA skulle ha. Om några veckor skall vi ringa tillbaka till tjänstemannen och få veta resultatet, vil håller tummarna.
Ikväll har vi försökt att göra iordning för våra gäster, som kommer tidigt i morgonbitti. De sitter just nu på planet och är halvvägs, så de har nog precis passerat Sahara. Själv sitter jag på balkongen och skriver detta – kvällen är ljuvlig. Jag har haft kameran med hela dagen, men… det var inte rikigt läge att fota. När vi letade resebyrån i Paarl, vilket inte var någon trevligare promenad, så var det inte till att tänka på att ta fram en kamera. Och sedan glömdes den helt enkelt bort. Men jag har försökt att fotografera kometen. Vi såg den så tydligt och klart, men den var i solnedgången, så jag tror inte kameran har grejat det. Och när solen gått ner, så var kometen nedanför vår horisont, tyvärr. Vi får se hur bilden blev, om den inte syns, så vet ni att det är en komet – med en lång och tydlig svans …. Ja, med lite fantasi….
Ja, med mycket fantasi… 🙂