Vad vore julafton utan Skype …

Det blev julafton även här på denna del av jorden. Vi vaknade till stormen, som fortfarande tjöt i fönsterspringorna. Balkongen såg ut som en enda röra, sönderblåsta blommor och möblerna huller om buller. Nu hade inte stormen åstadkommit allt detta, vi hade försökt att ställa möblerna så att mattan inte skulle flga iväg och så att blommorna skulle få lite skydd. Det började att regna och åska, så vad ljuset beträffar, såg det nog ganska lika ut utanför våra fönster som det gjorde på många håll i Sverige.

Detta höll i sej större delen av dagen, ja, inte åskan, men det var varmt (27), inomhus var det riktigt klibbigt, vi kunde ju inte öppna fönstren. Inte för än sent på eftermiddagen blev det så pass att vi kunde öppna o vädra, och då kom också solen tillbaka. Detta hindrade inte att vi hade vårt julbord, det har vi alltid haft sedan vi flyttade ut – första gången 1991. Sillen kommer från Sverige, liksom det hårda brödet. Den stora frågan har alltid varit skinkan – men, det har löst sej varje år. Här nere har många som tradition att äta skinka till jul, eller gammon, som man kallar den. Den är saltad och lättrökt, och vi har lärt oss att uppskatta den lilla extra smaken. Det blir visserligen inte samma berg som i Sverige, när man skyltar upp den, men åtskilliga metrar i kyldiskarna tas i anspråk.

Sedan är det kalkon som gäller, gigantiska kalkoner ligger i kyldiskarna. När jag var liten, så åt vi kalkon hemma på juldagen, den fick beställas varje år från en hönsfarmare. De var så stora, så de gick inte in i ugnen om man inte knäckte bröstbenet på den. Så ser de ut här… Vi brukar också ha kalkon varje år, men i år blir det inte så – första året, det blir oxfilé istället. Vi funderade ett tag på om vi skulle bjuda in vänner på kalkonmiddag, men det föll på att vi inte har något ordentligt matbord, än. Hittills har vi inte hittat något som vi tyckt om, och har vi tyckt om något så har det varit sålt. Man tar inte in möbler i lager här, man säljer vartefter.

Efter lunchen så blev det Skype-kontakt med syskonen i Sverige, vi trulade på med våra kameror. Tanken var att vi skulle kunna titta på varandra och säga skål… Det blev nu inte så, det blev en envägskommunikation, bara en kamera fungerade, men det hindrade inte oss andra två från att skåla. Sedan ringdes sonen upp, han och familjen firade ju i Trosa, men barnbarnet hade inte tid att säga så mycket, tomten hade precis varit där … När så morgonen var på plats i Californien kom Skypen till pass igen – jag hade då trulat på i några timmar och lyckats installera kameran – återigen (gjorde samma sak för några dagar sedan, utan att den fungerade idag när vi skulle till). Nu kunde vi prata och titta på barnbarnen därborta och de visade upp hur fint klädda de var – dagen till ära. Vi fick också se den fina granen, alla paketen och det dukade bordet. Vi kunde också visa vår gran.

Maken och jag rimmade på våra paket, vi öppnade och tackade varandra och sedan bestämde vi oss för att titta på film. Den hade redan börjat, men vi tittade ändå, men när man började visa en annan film efter reklamen – tror vi … – då gav vi upp och jag tittade på en egen ”rulle” …

Vi fick hälsningar och fina bilder via mailen, så vi har suttit här och tittat på en del av er. Tack alla ni som hört av er!!

Ja, så är julafton 2007 avklarad… GOD FORTSÄTTNING!!

Årets Julsnaps, gåva från svenska vänner på besök, Tack! Den var god…