Jag vaknade till klockan, men hade gärna sovit en stund till istället för att stiga upp och plocka bort det sista. Vi var inte säkra på om Handyman Alexander skulle komma … han var ju lite senfärdig med att komma med kostnadsförslaget. Mellan åtta och halv nio sa han, och klockan kvart över åtta kom de… Det blev ett litet ”kaos”… som tur var hade vi köpte plast för att täcka golven – för det hade de inte med sej. Bara lite flyttkartonger, som de lade ut lite här och där … Sedan började de att banka hål i väggen. Då kom en av grannarna och var jättearg – hon hade arbetat natt och skulle sova, för hon skulle arbeta den kommande natten också, stackarn. Hon tyckte att de kunde väl vänta till klockan tolv, åtminstone. Men vad kunde jag göra mer än att be om ursäkt, men det var ett förfärligt oväsen. Jag fick ont i ena örat av oljudet och huvudvärk, trots att jag stängde in mej i arbetsrummet. Men dörr hjälpte inte mycket mot oväsendet. Vi försökte dessutom att täta så gott det gick mot allt damm – för damm blev det kan jag lova. Växterna på balkongen såg ut som om det hade snöat på dem, fast grått …
Den arga damen kom tillbaka med ”han som har hand om huset”, men då fick maken ta hand om det hela. Men vad kunde han göra, så arbetet fortsatte och jag antar att den stackars damen inte fick mycket sömn. Klockan kvart över tre lämnade hela gänget och då hade de tagit med sej allt murbruk och tegelstenar, som de knackat ner. Golvet såg inte alltför skadat ut, vilket jag trott då jag såg hur det gick till då stenarna bara flög omkring och med bara lite plast som skydd …
Puh …!! Trots allt damm så det verkar bli bra – så här långt …
Så är det igång, ingen återvändo …
….. Hjälp, vad håller vi på med …?!
Maken ser lite bekymrad ut ….
Det är inte smuts på kameralinsen, det är damm i luften …
Allt var inte så enkelt …
…. ……….
Nu skall bara allt det här bort …
Och, nu är det nästan klart, ska bara …