Nu har planeringen tagit fart som gäller mitt andra liv. Har talat med dottern i CA, hon vill veta en massa för att kunna planera framåt. Det känns så ovant – att planera menar jag. Vi lever inte ett sådant liv här, vi tar dagen som den kommer. För henne är det verklighet att vi kommer, för mej är det fortfarande overkligt …

Nu har jag en del antecknat i min almanacka, som tur är, med min tefonhjärna så är det nödvändigt. Ja, det känns lite ovant med planering, men lite roligt också. Nu skall jag sätta mej ner och skriva en lista på allt som skall inköpas inför hemresn.

Det är konstigt hur det smyger in en känsla som gör att man mer och mer ”förflyttar” sej till nästa tillvaro, den utanför Kapstaden. Tankarna blir annorlunda – jag är redan på väg. Maken tittar på väderkameror, eller om det är trafikkameror, men han tittar på vädret… Vi tar till oss alla rapporter om vår i Sverige. Jag kommer på mej själv med att tänka på de få blommor jag har vid stugan, om de klarat denna konstiga vinter som det tydligen har varit.

Men livet här nere har idag varit en lunch med damerna i Sea Point. Vi satt ute på ”vår” lilla gård och pratade, pratade, pratade …. Solen sken så gott så vi trängdes under parasollet. En känsla av saknad smög sej in, är ju ”på väg hem…”

Sedan fastnade jag framför datorn, ovanligt …. glömde tiden som vanligt, det blev långt över matdags. Konstigt att äkta makar aldrig behöver hålla reda på mattider (eller att det skall tvättas mm.) Det kändes inte optimalt att gå till butiken och inköpa något som skulle lagas till. Att äta ute var uteslutet – vi kämpar med att göra av med våra megabits, som man tar tillbaka vid midnatt – trots att vi betalt för dem… Stöld, enligt min mening, och jag vänjer mej aldrig. Så, det blev Mr Delivery, och Pizza…! Ack så gott och ack så sent intag … Men framför ”På spåret..” ett av makens favoritprogram.

Vi hann göra av med en del, men inte så mycket som jag trott. kl. 00.00 tog de 1,2 gigabyte av oss …