Titta, man ser blå himmel …

I dag kom maken hem med en liten vitsippa. Det hade funnits fler sade han, men skaften var så korta, så han nöjde sej med en. Så roligt – för trots kylan – så brukar det inte gå att stoppa våren … Även om man får frysa. Bofinkarna sjunger för fullt … och på Valborg kan vi alltid värma oss vid brasorna.

Det var mörkt och mulet i morse, sedan regnade det tror jag, eller var det igår … Snön är i alla fall borta och vi fick till o med se solen lite till o från på eftermiddagen, mest från – men det kanske beror mer på fönstren – de är i desperat behov av putsning. Förstår inte – ingen har ju varit här och smutsat ner dem. Det blev också en synlig solnedgång idag, men den tittade jag på från balkongen.

Maken var iväg och köpte en dyvik, ett av de konstigaste ord jag vet. Men nu vet jag vad det är, en manick som man skall plugga in i båten för att vattnet inte skall komma i när den ligger i sjön, och att vattnet som kommit in skall komma ut, när den ligger på land. Så nog är det vår alltid när man börjar tänka på båten. Men att tänka på att åka till stugan, är det inte tal om. Inte än i alla fall. I normala fall skulle vi ha kastat oss ut, om inte annat för att titta till och att få den lilla båten i sjön.

En vitsippa gör ingen vår …

… inte heller tulpaner från butiken …

Men med solnegång, som flyttat sej norrut, då blir det vår, nästan …