Imorse steg jag upp tidigt, gänget skulle iväg på safari idag. Jag trodde jag var först, men sonen, sonhustrun o barnbarnet var redan uppe, men jag hade inte hört något. Solen sken och sonen åkte iväg för att byta den stora/lilla bussen mot en normal bil. Han kom tillbaka med en grå ”racerbil”, enligt barnbarnet, Toyota kan återigen känna sej smickrade… De kom iväg och vi fick meddelande om att de kommit fram ordentligt, och för en stund sedan fick vi veta att de sett 4 av de Big Five. Kan ju gissa vilken de inte sett… det tog mej mer än tio år att få se den, Leoparden. Fast man vet aldrig, det är en dag imorgon också och det kan ju faktiskt ha varit någon av de andra…

Här blev det tvärtyst sedan de åkt. Vi blev sittande på balkongen och läste. Maken fixade en tid hos doktorn åt mej och min onda fot. Jag linkade dit, fick vänta i tio minuter och var ute igen fem minuter senare med ett papper i handen att den skulle röntgas. Det måste jag göra i stan på Chris Barnards sjukhus, så jag linkade hem och i morgonbitti bär det av in till stan. Sedan får vi se. Eftermiddagen har varit tyst och jag har suttit på sängen med min fot och lagt pussel i datorn.

Maken tyckte jag var jättetråkig, och det var jag också, men härligt att bara göra något onyttigt en stund – äntligen… 😉 Han övertalade mej att gå ut och äta, och så blev det. Nu sitter vi här i vår tysta lägenhet igen, och lyssnar till klockan som tickar och vinden som viner i balkongdörrarna. Det är tydligen dåligt väder på gång.

Jag brukar uppdatera dagboken genom att ställa datorn på räcket ute på balkongen, där har jag tillgång till ett trådlöst nätverk – ibland. Men ikväll kommer det inte på fråga, så jag får koppla upp mej mot mobilen. ( Ni som skrivit till mej och undrat varför jag inte svarat, det kommer, men här har varit för rörigt och för sena kvällar – har bara orkat med att uppdatera dagboken.)

Snart skall jag och Lelle åka på Safari, vi sitter här o väntar på de andra…

Pappa o jag är på väg…

Där är de på väg…