Vi är nu så koncentrerade på att fixa så många års eftersläpningar, så i dag när vi skulle åka o hämta golvslipen, så skulle vi passa på att ta med den gamla TV:n … Maken körde den i skottkärran, det skulle nog fungera att ta golvslipen i densamma på vägen tillbaka.

När vi satt i bilen och hade kört någon kilometer så konstaterade vi att maken hade glömt sin ryggsäck på ön, där låg plånbok och alla anteckningar om var vi skulle hämta maskinen … Skulle vi vända, nej, vi bestämde att det kunde inte finnas så många maskinuthyrningsfirmor i Högdalen och inte med den adress som vi kom ihåg. Men för säkerhets skull åkte vi via lägenheten och slog upp gula sidorna och letade efter firman. Vi hittade en på samma gata och ringde och talade om att vi skulle vara lite sena. På vägen dit passerade vi Återvinningsstationen, som soptippen numera heter. Det var kö … Vi var ju lite sena så vi gjorde en u-sväng och maken tog TV-apparaten på axeln och gick upp.

När vi kom fram till uthyrningsfirman så fattade de ingenting. Jo, de hade tagit emot vårt samtal alldeles nyss, men de hade inga maskiner för uthyrning, alla var redan bokade. Den unge killen i receptionen var vänlig och letade efter andra firmor på nätet, men inget stämnde. Så där stod vi med en bokad slipmaskin på en firma som vi inte visste var den fanns…

Vi styrde kosan mot en firma som vi fick tips om, men på vägen dit kom vi ihåg en gammal ”klassisk” firma som vi hade hyrt maskiner av sedan sjuttiotalet. Vi körde dit och där stod en maskin som ingen hade bokat … Bingo!!! Priset var hälften mot den andra firman, golvlacken var halva priset – hoppas inte den är hälften så dålig … Killen bakom disken var mycket tillmötesgående och till o med visade på en träskiva hur det skulle gå till. Jag skall inte belasta er med hur vi fick över dessa två tunga maskiner till ön, men nu står de här. Vi tittade också i makens anteckningar och enligt dem så skulle vår firma ligga vägg i vägg …
Eftersom det började småregna så startade vi en brasa i vår tunna på tomten – vart vi än vänder oss så finns det massor som skall göras/eldas. När jag var på väg att ge upp – så kom maken med vickning/middag och ett glas rött vin – konstigt att det går så mycket lättare att röra alla värkande muskler som bara vill lägga av när de får lite näring och lite vin …

Ack, så välkommen …

Man kan inte se vikten …