Vi hade en skön stund i solen under körsbärsträdet på morgonen innan det var dags att ta tag i allt inomhus igen. Egentligen skulle det vara roligt – vi har varit på väg i så många år att slipa golvet, men alltid insett att det skulle vara för mycket arbete – vi skulle inte ha tid om vi inte ville ”slita ihjäl” oss. Nu gjorde vi det, ja, inte slet ihjäl utan slipade golvet …

Det var väl en sak att tömma rummet, men att flytta tillbaka … Samtidigt som jag ville fixa de snickeridetaljer som inte blivit gjorda på minst 15 år. Jag har nu fixat en del av dem, men finns inte tid att göra klart allt – undrar om det blir 15 år till? Fast då blir det inte jag som fixar, utan någon annan…

Efter avslutat arbete så värmde vi på en fisksoppa som vi glömt i kylskåpet, vi samsades på köksbordet med borrmaskiner, skruvdragare, askar med skruvar och spik och de stackars skott av Flitiga Lisa, som vi hade med oss från SA. De borde ha kommit i större krukor för länge sedan. Men nästa vecka skall barnbarnet få hjälpa till med sådana trevliga händelser.

Maken var vaken ovanligt länge, berodde nog på att han inte orkade resa sej för att gå och lägga sej – samma med mej …