Vilken tur jag har med mitt väder under min Time-out-vecka. Sol, sol och varmt. Visserligen blev det regn den andra dagen, men det var så välkommet. I morse då jag satt och njöt av morgonsolen och morgonteét så ringde maken. Han satt och funderade på vilket muséum han skulle besöka. Jag hade tidningen här med bilagan om de olika utställningarna. Jag läste upp de olika utställningarna och maken suckade lite och funderade på hur han skulle göra. Det är ju busstrejk i Stlm, så det var en hel del som inte gick att besöka, om det inte skulle ta hela dagen att gå dit och sedan tillbaka.
En öm, varm och medkännande hustru, som jag faktiskt är …, sade då att jag kommer in och hämtar dej (buss-strejk). Det skulle ju vara varmt och vackert väder hela dagen, liksom man lovat fredagen också. Men sedan vet vi inte, så jag unnade maken en skön fredagsmorgon ….
Maken hakade på direkt – ”självklart …”. Vi bestämde vid middagstid och jag satt och visste inte vad jag skulle tycka. Hade jag varit för eftergiven, var det verkligen mitt eget beslut, eller var det ”tycka synd om” … Jag bestämde mej för att det var mitt eget beslut.
När det var dags att åka så var jag beredd på massor med vatten i båten och tog med en hink att ösa med. Den kom till användning, men det var inte så mycket som jag trott. Antagligen har allt vatten ”Läckt” ner i skrovet pga en otät ”plupp”. Jag lyckades starta på första och lade till på fastlandet låste och vandrade mot bilen, då kom jag ihåg bilnyckeln, den låg kvar i stugan. Det var maken som parkerade sist och han påpekade var han lade nyckeln, jag borde då ha stoppat ner den där den alltid är… Bara att vända tillbaka.
Låsa upp båten, göra loss starta – på första (hurra…), men efter 50 meter stannade motorn – jag hade glömt att koppla bensinkabeln … Kopplade kabeln och efter några drag så gick motorn igång – men med min onda arm så var jag helt förstörd. Styrde kosan mot ön, förtöjde, gick uppför berget – helt slut. Ringde maken och talade om att jag skulle bli kraftigt försenad. Samtidigt ringer min mobil, i andra änden så är det Kristin, barnflickan, som frågar om det är ok att hon och hennes boyfriend kommer ut på fredag. Kul, men undrar hur jag lät. Stressad, svettig, förbannad på mej själv och med maken i andra telefonen … De var naturligtivis välkomna, skulle blir roligt att träffa hennes boyfriend – vi har hört så mycket gott om honom.
Jag kom iväg och plockade upp maken och vi åkte via matbutiken och lagrade mat för helgen. Det var mycket trafik på Värmdövägen, i båda riktningarna – all busstrafik var ju inställd pga buss-strejken, och bor man härute finns inga andra alternativ. Tur att det inte var medan dottern bodde här och pendlade varje dag till arbetet i stan.
Kvällen var ljuvlig, vi grillade och blev sittande på altanen. Jag vände på TV:n så vi kunde sitta kvar på altanen och titta på den norska TV:serien, som började i förra veckan. Jag tycker det är trevligt med serier som kommer från norden, eller Europa – som kontrast …