Klockan fem på morgonen genom köksfönstret …
Glömde berätta igår att jag har satt ihop min första film – äntligen – av alla små snuttar som jag filmat och som ligger och tar upp plats på hårddisken. Jag har till o med en extra som jag fyllt. Så nu är det dags att ta tag i och rensa upp. Med stor iver tog jag mej an filmsnuttarna med vår papegoja Sigge i Ghana. Lagom stort material att börja med. Det gick jättebra, jag fick in både tiltelruta och mellantextrutor och stillbilder. Glad i hågen sparade jag filmen, i ett mindre format – har jag lärt av svärsonen. Glad och stolt spelade jag upp den. Titelrutan kom så fint med den effekt jag bestämt och sedan kom filmen – upp o ner … stillbilderna var rättvända, men alla rörliga bilder är upp och ner.
Jag fattar ingenting, kunde inte ens se att det fanns en knapp som gick att vända bilderna med – (vilket jag kommer att behöva göra när jag varit smart och filmat med kameran på högkant). Lite snopet, men optimist som jag är så tänkte jag att jag tar en paus och börjar om. När jag sedan skulle plocka upp den sparade filen, så fick jag till svar att det inte gick att öppna den Okänt filformat… Så det var början på min filmkarriär. Självkänslan har fått sej en rejäl törn, tyckte ju att det var så enkelt medan jag höll på 😉
Idag har vi varit i Gustafsberg, jag behövde se en doktor och fick tid kvart i tolv. Jag var där kvart i tolv, kvart över tolv så började läkarna komma ut civilklädda. Lunchtid. Jag visste inte om jag skulle bli arg eller gråta. Innan jag bestämt mej så kommer en civilklädd kvinnlig läkare emot mej och frågar om jag skulle träffa någon. Jo, det skulle jag ju. Så hon sa att jag skall säga till henne att du sitter här, vilket hon gjorde. Sedan kom hon, och den läkare jag skulle träffa, ut i korridoren och bad så mycket om ursäkt, men jag stod inte på listan … Får läkare vara hur unga och söta som helst nu för tiden …
Morgonstund …
Det börjar närma sej augustimåne …
(kameran ljuger, månen är orange! …)