Små människor, andra vanor …

Barnbarnet bestämde att halv sju i morse var han färdigsoven … Som den luttrade mamma jag är, i andra generationen, så talade jag om för barnbarnet att det var alldeles för tidigt och att han fick sova lite till. Han var inte helt övertygad, men fann sej. En kvart senare ropade han igen, då var det nästan dags för SVT:s barnkanal att starta – men (tack o lov) så var det några minuter kvar… Det betyder att han nu har förstått att när jag säger att han är vaken för tidigt så var det så – vi fick lov att vänta på programmet. Eftersom han är en vaken och intelligent kille så ser jag fram emot att han minns detta …

Efter frukost gick vi ner till bryggan och kastade med ett fiskespö – som har fungerat alldeles utmärkt på tomten. Nu skulle det testas i vatten. Jag valde att inte sätta fast en krok, men faktiskt var att den lilla ”fisken” – utan krok – blev föremål för jakt. Vi såg vid ett flertal tillfällen abborrar som jagade den lilla fisken och vid ett tillfälle var det en riktigt aggresiv fisk som jagade, men jag hann inte se vad … Barnbarnet var inte helt förtjust – det var lite läskigt. Så han ville att vi skulle fiska lite längre in på bryggan, dvs närmare stranden ….

Efter lunch gick vi till badstranden, där byggde vi vallgrav och primitivt slott. Men mest blev det små hopp i vattnet och plaskanden i kanten. I vilket fall så var han, barnbarnet, helt slut när vi kom hem. Vi hade förberett för att grilla, men vi fick i all hast fixa snabbvärmd mat. Efter ca en halvtimme så sov barnbarnet som en ängel. Vi fick grilla utom honom, kanske nästa år ….

Det har varit så roligt att ha honom här – körsbären är mogna. Jag har ju envisats med att behålla låga grenar – alla vuxna människor – i synnerhet maken som är extra lång – har fått lov att ducka. Men nu har jag äntligen fått belöning för det jag velat. Barnbarnet kan stå och plocka körsbär från grenar som han når. Sedan sitter vi i hammocken och spottar kärnor – så underbart härligt. För mej är det en av de saker man kan göra för att uppleva lycka … 🙂

Här skall det väl inte nappa – för det gillar jag inte …