Näeh …

img_1554.jpg
Vi väntar ivrigt på att molnen i söder skall komma hit, det är ju redan höstfärger på björkarna så nog behövs det …

Det blev te ute på verandan idag också, vart tog regnet vägen …? Visserligen är det mysigt att sitta där ute och slöa på morgonen, men vi har inte fått mer än 12 mm sammanlagt i vår regnmätare och vi behöver så mycket mer.

Hela dagen har vi sett molnen i söder igen och väntat på att de skulle ta sej upp hit också. Vi halvsju-tiden kom det några droppar, men nu är det tyst igen. Vi såg åskan in över stan nu i kväll, men hit kom den inte. Fast varje kväll så hoppas jag och drar ur alla kablar – utifall. Sedan nästa dag så är det irriterande att koppla in em igen, då det ju inte blev något …

Jag bestämde mej i alla fall för att göra lite nytta idag och hann lite grann. Skruvade äntligen isär spjälsängen och sålde den samma dag … Kom ihåg att grannens dotter med barnbarn har köpt ett hus på ön och de skulle flytta in den 1 aug. Så jag ringde och de kom hit och bestämde sej. Det kändes lite konstigt, tänk att barnbarnen har blivit så stora redan. Den yngste lär inte sova i den nästa år och det lär inte komma fler bebisar som skall sova i den på många år, och skulle det göra det så finns ju Ikea kvar. Det var när de skulle gå tillbaka med sängen och barnstolen, som regnet kom, maken som följde med hann tillbaka utan att bli blöt, för det slutade nästan meddetsamma.

Ja, det går verkligen på lågfart här, men man skall ju skjuta upp till morgondagen det som man inte vill göra idag, eller hur? Och i morgon har de lovat regn …

img_1549.jpg
Maken njuter i morgonsolen …

img_1552.jpg
Tur vi har blommor i kruka ..

img_1551.jpg
Grannen är uppe och flyger …

img_1546.jpg
Nog behöver lite mer vatten …

2 reaktioner på ”Näeh …”

  1. Va bra att du hittade en köpare så lokalt! Perfekt! Ja… det är lite nostalgiskt alltid… jag gjorde mig av med swingen och lite annat förra veckan… konstigt… Nästa år hoppas jag verkligen att vi får dem att sova i samma rum… och att båda sover HELA nätter…

  2. Ja, visst är det nostagiskt alltid, och hur kunde de växa upp så fort – alla tre… Men pottan behåller jag ett tag till 😉
    M

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *