Det var härligt väder när vi vaknade. Maken åkte ut till stugan, egentligen skulle han bara dra upp båten, men bestämde sej för att stanna i två nätter. Jag skulle till sjukgymnasten i stan och promenerade till tunnelbanan i det sköna vädret. När jag satt mej så fick jag en ”tupp” i halsen, en sådan där som gör att tårarna bara sprutar, maskaran rinner och du vill vända ut och in på lungorna. Situationen är så pinsam och alla skruvar på sej. Jag fick upp min näsduk och hostade i den, sedan hittade jag ett tuggummi som jag tuggade frenetiskt på innan jag kunde stiga av – det var tack o lov bara två hållplatser. Det innebar i alla fall att jag blev sjöblöt av svett …
Den underbara sjukgymnasten visade – återigen – inte med en min att jag var varm och svettig igen – liksom förra gången. Jag hade köpt halstabletter på vägen dit och sade att jag nog skulle behöva ta en till innan vi började och hon kom med ett glas vatten. Sedan var ”anfallet” över … 😉 Jag har nu fyra olika rörelser som jag skall göra för att träna upp min arm, och den har verkligen blivit bättre. Inga problem med att tvätta håret, jag kan till o med hålla ett lyft glas rakt ut i luften. Men man ändrar vanor snabbt, jag ”drar” med mej axeln i alla rörelser – vilket jag nu måste vänja mej av med.
Sedan åkte jag vidare till city för diverse ärenden, bland annat lämna tillbaka min brutna förpackning av DVD-skivor. Så mycket folk på stan … Känner mindre och mindre för att bo i en storstad, man syns ju inte. Upplevde mej klivandes hit och dit hela tiden för att inte bli påsprungen.
Kvällen tillbringade jag framför TV:n jag titta på film – vilket var riktigt trevligt, har ju bara spelat in, inte tittat. Lite vin och ost förhöjde det trevliga. Var så nöjd när kvällen var över, så jag kände inte för att starta datorn, utan kröp i säng med en bok istället …