För mej, som inte är en morgonmänniska, är det ganska tufft att vara uppe i ottan. Dessutom skall jag göra mej presentabel och äta … Tre omöjliga saker på en gång. Jag är ju normalt inte pratbar för kl 10. Nu fann jag mej pratandes med tio damer samtidigt och detta kl åtta på morgonen.

Dagen blev ganska lugn, de flesta åkte ut med våra utflykter, så jag gick ifrån ett tag och fixade lite i datorn – ändrade felaktiga listor och plockade bort lite från vår hemsida. Det skulle vara ett möte på sena eftermiddagen, som jag skulle vara med på. Senare visade det sej att vår ordförande hastat hem till sin make, som ringt och inte mådde bra. Så jag befann mej plötsligt som stand in, inte bara som åhörare.

Jag visste inte att hon åkte, och hon glömde säga hej och lämna papper. Hon hade två timmars bilkörning, stackarn, så jag förstår att hon bara gav sej iväg. Mötet var bra, men drog ut på tiden. Jag var hemma kvart över elva. Då kom jag på att jag ju måste hålla talet dagen efter vid vår festmiddag …  Så det blev inte många timmars sömn den natten heller …

Vår ordförande och vår ”maskot”/oöverträffliga lottsäljare, har en liten avkopplande stund efter kakafonin på morgonen … (Vi hade fått svenska skvallertidningar …)