Måndag, tillbaka i vårt dammiga hem där vi har allt omkring oss som i ett tält …

Jag hade fortfarande inga större problem med foten – bara den får vara i högläge och vila. Och det passar mej utmärkt också. Det är bara maken som börjar bli uttråkad …

Jag skulle emellertid ta mej till en ortoped, vilket inte var så lätt – inte svårt heller visade det sej. Vi letade i gula sidorna och framförallt på ett läkarcenter som vi har bara något kvarter bort. Där fanns ingen ortoped, vi blev hänvisade till Christian Barnards sjukhus och en dr Sagor. Där var fullbokat, men damen som tog emot samtalet så att vi skulle komma i alla fall – de kunde alltid ”snika” in migj. Vilket de också gjorde. Läkaren var mycket trevlig, men han tog bort bandaget – som läkaren i Tulbagh sa att de absolut inte fick göra, inte ens för röntgen. Men jag kunde inte gärna tala om för en ortoped att han inte fick ta bort mitt gips …

Jag blev röntgad och man konstaterade att jag inte hade några benbrott eller sprickor. Alltså återstod skador på ligamenten. Foten var inte alls lika svullen, men vackert blå i olika nyanser. Doktor Sagor visade mej hur jag skulle linda om på dagen – på natten skall jag inte ha något bandage. Jag fick nya piller som jag skall ta, och han försåg mej med krycka. Allt är frid o fröjd om jag bara får sitta stilla med benet i högläge …