Ja, det fortsätter… Imorse kunde jag inte ta mej ur sängen. Jo, jag tog mej ur sängen efter ett tag, men det gick inte till så att jag kastade benen över sängkanten och steg upp… Det var ett centimeter by centimetersgöra. Upp kom jag och stapplade omkring som en gravid Frankenstein… Efter några timmar så ringde jag till kiropraktikern och sa att nu går det inte längre – man kan inte leva med en känsla av att en kniv sitter i ena höftbenet.

Jag kunde komma direkt om jag ville, men jag ville duscha först… det tog sin tid… Tog mej dit, och han tryckte in sina tummar, knogar eller vad det var, och bestämde att jag skulle ha akupunktur… Han satte sina nålar o grejade – rejält – men eftersom jag låg på mage på hans brits, så kunde jag inte döda honom…

Han såg lite förskräckt ut när jag äntligen blev befriad, han knycklade ihop mej några gånger och sedan gick han efter en ispåse. Jag tog mej hem, men insåg att jag skall förse mej med en lapp i handväskan som talar om telefonnummer till någon som känner mej…

Eftermiddagen har tillbringats i lugn o ro på sängen, stundtals med isblåsa.

Vi har med spänning väntat på om makens nya kreditkort skall komma, har ju varit på väg i flera veckor nu – men enligt uppgift så skulle det faktiskt ske idag – och mycket riktigt. Kl 4 ringde det på porttelefonen och där kom UPS o nu har maken blivit kreditvärdig igen.

Kvällen har tillbringats framför TV:n, det har varit två bra filmer på raken. Tyvärr så har vi så dåligt ljud på TV:n att många av replikerna går vi miste om, men jag har den uppfattningen att båda filmerna var bra…. Till o maken höll sej vaken…