Nu börjar det dra ihop sig till hemresa, så vi bestämde att vi skulle börja sola lite. Det går ju inte an att komma från Afrika och vara lika blek som svenskarna i Sverige efter en lång vinter. Så vi plågade oss en stund i solen idag. Jag till och med låg på magen på balkongen, för att inte blända omgivningen med min baksida när och om det finns anldening att visa den i framtiden.
Jag gjorde i ordning lite grillad kyckling till den picknick konsert som vi skulle besöka på eftermiddagen. Vi packade kyväska och filtar och blev hämtade kl 15. Det var redan mycket folk och då var det ändå två timmar till konserten skulle börja. Musikerna fanns på plats i jeans och t-tröjor mm och övade och stämde instrumenten. Publiken, som redan kommit, packade upp och började äta och dricka. En hel del champagne korkar small. Det är en mycket trevlig stämning på dessa picknickar. Ingen som blir högljudd eller skrålar. Man ser inte en berusad människa, ändå har de flesta ett vinglas i handen.
Konserten var bra och vi var ett trevligt gäng, så det blev en lyckad kväll. Även för den dam som glömde sin handväska vid våra stolar när hon gick. Vi tog med den, men satte fast en lapp i gräsmattan och skrev att vi skulle lämna in den i receptionen. Nu fanns det inget öppet så vi blev lite villrådiga. Det ringde på hennes telefon, men vi hann inte svara. Vi ringde tillbaka på det missade samtalet och det var en man som svarade, men han hade inte ringt – enligt honom, men vi lämnade vårt telefonnummer. Vad göra nu …
Vi bestämde att vi ger det två minuter sedan måste vi ge oss hem. Vi började leta i hennes väska efter ev adress. Där låg både pass, en välfylld plånbok och en ABBA-gold cd mm. Just då kommer det en dam och säger ”Den är min …” Hon var jättelättad, vi också. Hon hade upptäckt att hon inte hade sin väska och sprungit tillbaka, tack vare att vi satt fast lappen i gräsmattan så hittade hon oss och vi blev av med bekymret.
Medan vi står där och talar om för varandra hur lättade vi alla var och hon hur tacksam hon var, så ringer telefonerna, hennes och vår. Hon svarade i sin att allt var ok, och vår vän som svarat på den andra telefonen lämnade över luren till henne. Det visade sig att samtalet kom från New York, det var dit vi hade ringt på det missade samtalet …
En liten solskenshistoria …
Så här kan man också lyssna …
Det gäller att hålla rätt på vinglaset …
