Solen sken imorse igen och glada i hågen drog vi ut på balkongen med vårt te. Det var ok så länge det var sol, men några moln dök upp och då var det kylig svensk sommar. Morgonrocken, den varma, knäpptes igen och upp, allt efter hur molntussarna behagade lägga sej i vägen för solen. Vindarna var rejält kyliga. Maken, satt som i vanliga fall sitter i shorts med bar överkropp, valde att sitta i bara kalsingarna – en ny trend?

Jag hade möte med tandläkaren idag, inget jag såg fram emot – trots att han är trevlig, duktig och tar väldigt lite betalt. Jag har problem med några tandhalsar – har tydligen bortstat alldeles för ihärdigt, man vill ju inte ha problem med tänderna när man blir äldre… 😉 Detta har resulterat i att det ilar i tänderna – otrevligt. Har haft problemet i några år och har sökt i Sverige, där man röntgade och talade om för mej ”För att vara över 50, så har du fina tänder…” Så fick jag betala 800 kr i kassan och gå hem, samma upprepades året efter…

Nu har jag varit hos min sydafrikanske unge tandläkare två gånger, fått hela munnen röntgad (igen) och uppvisad på en liten bildskärm som sitter ovanför sköljkoppen… Där fick jag i detalj se hur jag ser ut inuti – inte vackert kan jag lova – det är tur att det inte syns utanpå… 😉 Jag fick också se ett litet bildspel om mitt problem. Och när det var dags för behandling, så valde jag bedövning. Jag har tidigare i mitt liv alltid valt bort bedövning pga tandläkarnas stora sprutor, som gjorde mer ont än behandlingen.

I dag passade jag på att fråga varför deras sprutor är så stora – de är faktiskt gigantiska, jämfört med de små engångssprutor som används av sjukvården. Han förklarade då att dels så måste de ha ett kraftigt fäste – för att kunna vara stadiga på handen, men att de också ser om de sticker i en ven. Då får de upp blod i sprutan, de kan inte spruta in bedövningsmedlet i en ven eftersom medlet innehåller adrenalin.

Innan behanlingen började så satte de på mej tuffa, gultonade glasögon… Han grejade o fixade, jag kände ingenting, och trots glasögonen så blundade jag hela tiden. Men han har nu tagit hand om mitt bekymmer och jag känner mej nöjd, och till en bråkdel av vad det skulle ha kostat hemma.

Eftersom det är ”kyliga” kvällar så tillbringas de inomhus framför TV:n, men deras program är urusla – tack o lov så har vi lite eget att titta på – via stereoanläggningen. Jag vet inte hur det fungerar – men vi kopplar en liten sladd till TV:n från stereon, laddar med en DVD och sedan kan vi se filmen, fast ljudet kommer via stereon…