Idag har man lovat fortsatt regn och kyla och de hade rätt. Jag hade fått tid för TBE vaccinering och dotterdottern tjatade om att få följa med, vi avrådde, vi har åkt över sjön förut i regn och kyla. Dessutom hade vi en lång inköpslista.
Vi kom iväg och då öppnade sig himlen, fingrarna (jag inte bara de) blev iskalla och blöta. Det var svårt att låsa upp låset och att överhuvud taget hantera hakar och krokar och allt vad vi håller på med innan vi kommer iväg. Varje gång det är så här blir jag så irriterad på att man inte får ha grejer ifred och måste låsa fast allt, ibland hjälper inte ens det.
Vi hade varsin regncape, de hjälper någorlunda, men det är ganska svårt att hantera lossning och förtöjning iklädd ett plasttält. Men man slipper åtminstone bli genomblöt på benen, där det mesta hamnar. När båten var fastlåst var jag genomfrusen och fingrarna som krokar. Fördelen med bil, jämfört med öppen båt, är att det finns värme.När vi kom fram till vårdcentralen så var jag i ganska god form igen. De var försenade där, så när vi lämnade var vi hungriga. Vi hittade en lunchrestaurang, men man hade precis slutat servera lunch, men de kunde fixa lite rostbiff till oss. Sedan skulle vi till stan, jag skulle programmera DVD-spelanren. Naturligtvis så fungerade det inte just idag och tog mer än en timme i stället för en kvart – det är många bra program som jag vill ha med till SA i höst.
Det slutade med att vi struntade i att handla mat överhuvudtaget, och åkte tillbaka till ön. Barnen var i full gång och stackars barnflickan, som var förkyld, såg helt slut ut. Barnens mamma är på konferens med övernattnings sedan igår. Det gick bra igår, de somnade som ljus – men ikväll var de uppspelta och skulle inte sova. För att de inte skulle fortsätta och spela upp varandra så lovade jag den största att hon kunde få en smörgås och mjölk. Hon påstod att hon var hungrig. Efter några minuter så stod även den lille i dörren och ”Var också hungrig” – hur han nu kunde ha hört det. Båda satt och åt smörgås och drack sin mjölk och jag gruvade mig för natten och undrade ”Hur dum får man vara …”
Men faktiskt, de somnade som ljus och sov sedan hela natten – och barnflickan och jag med dem …
Du tar helt underbara bilder Marie och du skriver så fint, känns som om jag var där… Här tar jag en dag i taget och försöker bli av med min lunginflammation, tar sån himla tid. Väntar otåligt på din nästa blog. Hoppas ni får bättre väder.
Jag har underbara motiv/modeller … Din dotter är också inblandad bakom kameran.
Tråkigt med din lunginflammation, håller tummarna för att det inte skall ta allt för lång tid.
Idag sken solen på oss, men värmen var bara i solen.
Kram
Marie
Hej här vi ätit kokt älgkött med pepparotssås Idag dellenöring med tiibehör hälsningar Ulla