Det är väldigt intensivt att leva med två små härliga ungar under skolåldern.
De där planerna som jag hade på att kunna sitta en stund för mig själv varje dag för att jobba med SWEA och uppdatera min egen sida … Och varje kväll när jag ramlar i säng efter midnatt, så är jag helt övertygad om att jag skall få en stund för mig själv nästa dag … Nästa kväll är det återigen nästan ett oöverstigligt problem att ens orka borsta tänderna. (Vilket jag aldrig missar, unnar mig verkligen att slippa vakna med den ”smaken” i munnen.) Sminkar mig gör jag inte längre, för jag orkar inte ta bort det på kvällen/natten. Man kan numera kalla mig för Optimisten som bara lovar och lovar …
Idag blev vädret hyggligt redan på förmiddagen och jag lockade barnen med att de skulle gå på upptäcktsfärd med en korg för att samla på spännande saker. De blev borta i några timmar. Jag hann nästan skruva ihop den gungställning som stått har i regnet sedan en vecka. De kom tillbaka lagom till att gungorna skulle monteras. De var sjövilda av glädje och ljudnivån av glada skratt och buffar och allt vad barn håller på med – gjorde att jag skruvade ihop den sista pargungan fel, gång på gång. Så jag fick lov att bli en sträng mormor och tala om för dem att de inte fick vara hos mig medan jag gjorde färdigt. Det höll i några minuter – sedan var de tillbaka. Men då hade jag ”hittat rätt” och en stund senare var allt klart.
Den minste älskar att sitta på pargungan, som inte var klar när bilderna togs. Han ville inte gå in och äta middag. Nu hoppas vi att vädret gör så att de verkligen kan utnyttja detta nöje – för roligt har de …
