Maken och jag umgås via telefon just nu – det går faktiskt bra. Han svälter inte ihjäl, vilket jag ibland tror att han kommer att göra då vi är tillsammans och jag inte har tid att fixa maten … 😉  Han är faktiskt duktig på både det ena och det andra, om han är själv. Vet inte vad jag har för inflytande på honom, men mitt sällskap gör honom ”hjälplös”. Jag vill ju gärna tolka detta positivt.

Det underliga är att nu börjar jag bli som han, dvs som han är när vi är tillsammans. När jag blir ensam så vet jag inte hur man lagar mat – det är i alla fall mycket tråkigt. Jag får verkligen tvinga mig till det, visserligen har jag ”uppfunnit” en hel del goda rätter vid dessa tillfällen, ibland har det inte smakat alls – det beror på slumpen – man tar vad man haver …

Igår kom jag på en rätt som jag gärna delar med mig av. Jag hade en portionsbit lax och lite bladspenat i frysen, några små överblivna ostbitar (getost och mjuk mögelost – går säkert lika bra med hård mögelost) i kylen och en skvätt grädde.

Jag tinade spenaten i lite smör och sedan tillsatte jag en skvätt grädde och laxfilén skuren i bitar. Strax innan laxen vär färdig tillsatte jag ostarna, skurna i små bitar och de fick smälta ner. Lite salt och peppar och jag lovar det blev gott!!

Rätten är väl värd att pröva.