Jag hade svårt at somna i går kväll/natt. Det var inget som bekymrade barnbarnet. Han vaknade kvart i sju och kunde nog ha somnat om – men det har blivit en ”mysig vana” att sitta inlindad i en filt och titta på Barnkanalen. I vanliga fall välsignar jag den, men i morse vet jag inte, var alldeles för trött att ens ljuga och säga att det var för tidigt. Verkade nog som om han skulle ha kunnat somna om, men …

Jag bäddade in honom i täcket framför barnkanalen och talade om att jag måste sova en stund till. Helt ok, tyckte han. Maken var vaken så jag gav instruktioner om fukost och uttryckte önskemål om att få sova en timme till. Helt ok, tyckte han.

Jag somnade in så gott, så när jag vaknade visste jag inte vart jag var – igen. När jag fattade fick jag dåligt samvete och viftade igång fötterna och sträckte på ryggen så gott det gick och skyndade mig upp. Både barnbarnet och maken hade klarat sig alldeles utmärkt utan mig och redan ätit frukost …

Själv är jag som en halvblind, haltande höna, eller liknande, varje morgon – och det blir inte bättre verkar det som. Maken är morgonmänniska och ser oförskämt pigg ut. Barnbarnet skall vi bara inte tala om. Han tyckte direkt att jag skulle bygga Lego med honom. Det är helt ok, får jag bara mitt te så sätter jag mig bredvid honom, då behöver jag bara sitta och röra om i Legolådan – gör inget att jag inte ser något, bara jag är närvarande. Så smånigom kommer synen och jag kan påbörja något bygge – nästan alltid bilar, men idag blev det en rymdfärja med tillhörande raket.

Det roliga är att när sonsonen tycker att det ser lite intressant ut så tar han över – och då njuter jag verkligen. Han är så finurlig och så duktig. Ibland märker han att jag inte bygger och då river jag lite i lådan igen och sätter ihop några bitar och han tar över … 😉

Jag hade lovat honom igår kväll att vi skulle steka plättar och gå ut i skogen och ha dem med oss som matsäck. Vi hjälptes åt att göra smeten och när allt var klart så gick vi iväg, dvs jag linkade – det var ingen bra idé. Jag fick gå tillbaka och hämta en av gåstavarna som hjälp – kryckorna är kvar i stan. Men vi hade inte bråttom – svamp fanns där ingen – jo, lite soppar och kremlor – men behållningen var promenaden och allt man kan titta på och göra under tiden. Inte minst alla kvarblivna blåbär som skulle smakas på.

Vi hade en så härlig dag sonsonen och jag …