Nu har detr varit fest i dagarna två, eller är det tre – kommer inte ihåg. Vi äter ur frysen och då har vi valt att inbjuda vänner som äter tillsammans med oss. Kvällarna har varit glada och sena …

Ja har gjort några tappra försök att uppdatera här, men kanske lika bra att jag inte orkade … 😉 Nu har jag fått tillbaka min kamera, så nu skall det väl kunna bli några bilder i fortsätningen. Tyvärr inga bilder från ”restätardagarna”. Men det kanske var lika bra …

Vi står nu med ena benet i flygplanet och det andra springer runt så gott det kan för att packa och känna av läget. Dvs, vad som skall med och inte. Det som inte skall med måste packas in och förvaras tills vi kommer åter i april. Vi har en lång lista som skall betas av i morgon på stan och sedan hoppas jag att vi håller vikten på det som vi packar. Flygbolagen är rätt tuffa numera – inte samma flirt som tidigare med passagerarna.

Men, nu längtar jag iväg – eftersom jag i alla fall inte kan befinna mig i svampskogen, inte kan ta hand om resultatet – ja, då kan jag lika gärna åka min väg och anpassa mig till våren i stället. I skrivande stund är jag mycket trött, men optimistisk – jag har inte lagt ner något i väskorna än och vet därför inte vikten. Vi får se hur jag mår i morgonkväll.

I eftermiddags var vi iväg och lämnade bilen till sonen – de skall ta hand om den och använda den i vinter. Det kändes lite som att lämna ungarna på dagis – hur skall det här gå – hur skall den klara av att vara borta från oss så länge … fånigt, eller hur?! När vi lämnat bilnycklarna så var det dags att säga adjö till barnbarnet, sonen och sonhustrun. Kanske bäst att jag skriver att det kändes jobbigare att lämna dem än att lämna bilen … Nästa gång så kommer barnbarnet att ha ändrats så mycket – kanske bilen också, men – ja, ni vet jag menar …

Nu skall det i vilket fall bli sängen, men först skall jag lägga in några bilder …