Det regnade i morse, snopet då vi skulle ha henne här som jag inte vet vad hon heter. Skulle ju byta lakan inför julen, men det var ju inte möjligt att hänga ut tvätt på gården och torka och att ha torkställningen med tvätt inne under julhelgen var inget alternativ. Och hur skulle jag få plats att trycka ner de smutsiga lakanen i vår lilla tvättkorg.  Precis som jag drog lakanen ur sängen så verkade det som om det skulle bryta upp och jag anade blå himmel. Jag lade in tvätten i tvättmaskinen, och när det var dags att hänga så regnade det lite igen.

Maken och jag handlade det sista och sedan gick vi hem och skinkan åkte in i ugnen. Jag fixade lite och började koka risgrynsgröten, gör alltid lite extra för min saffranskaka, som är nödvändig till doppet i grytan. När gröten var klar och jag skulle fixa min kaka, så konstaterade jag att jag totoalt hade glömt bort det där med saffran. Allt gick åt i vetebrödet igår … Klockan var sent och butiken stängde precis, även om den vore öppen så har jag inga större förhoppningar om att de har saffran. Vet inte hur jag gör i morgon, om jag skall försöka få tag i saffran, eller om jag helt enkelt – för första gången i vuxen ålder – avstår från den.

Vi har haft en lugn och avstressad kväll, jag tog fram mitt inköpta garn och satte igång med stickningen, hann göra ganska mycket då jag upptäckte att jag totalt missuppfattat och fick riva upp alltsammans – men den är ju avsedd som terapi och jag har inga prestationskrav på när det skall vara färdigt …

Vi lyssnade på Radio Stockholms rimstuga, och skålade i julsnapsen då vår julafton inträdde och skålade en gång till då det var dags för Sveriges julafton. Det är nästan så att jag känner av det – har ju druckit vatten och te i över en månad nu …

Jag blev lite besviken på hur man numera inleder julafton. Först en lång nyhetssändning, samma som timmen innan och sedan en lång trafikrapport … När de då äntligen spelar Jussi Björlings O Helga Natt som inledning på julafton – som är en gammal tradition i Sveriges Radio, så förstår jag inte varför man överhuvud taget bryr sig om att spela den. Reporten kan inte ens vänta tills den har klingat ut innan hon talar om vem som sjöng vad … Gammalmodig, sur tant, jag – javisst … Men skall man låtsas att man håller en gammal tradition vid liv, så kan man väl åtminstone låtsas att man förstår varför och visa lite respekt för de lyssnare som är korkade nog att tro att något i radion ”är som förr” …

Själv minns jag med glädje och värme alla de jular som jag inlett med Bertil Perrolf då han stod på stranden i Visby (Nyheterna var lagom långa) och programmet inleddes med att vi bara lyssnade till vågorna innan Bertil sade något – på det sätt som bara han kunde beskriva hur han kände och upplevde det just då. Och därefter spelades O Helga Natt med J. Björling. Då kändes det att det där med jul är egentligen ganska fantastiskt. Något som dagens radiopratare inte har en susning om …