Barnbarnet må ha somnat så fort vi lade honom i sängen under dagens små sovstunder, men… när det blev natt … Han höll sin mamma vaken, vilket innebar att även mormor var vaken och grannen…. Hörde hur grannen/arna bytte sovrum. Själv steg jag upp vid ett-tiden, tror jag att det var, och erbjöd mej att vara vaken med det klarvakna barnet. Mamman var då nästan medvetslös av sömnbrist och influensa liknande symtom. Men hon tyckte jag skulle sova, med den reservationen att hon kunde komma och be om avlösning. Jag stängde min sovrumsdörr och somnade – det var tyst, så jag trodde de gjorde detsamma, men… Vid åtta-tiden knackade det diskret på dörren, då ville dotterna ha sin avlösning. Barnbarnet hade hållt sej vaken till kl 4 på morgonen och sedan vaknat vid sju igen, och nu orkade mamman inte längre…

Mormor, inte så pigg hon heller, staplade upp och tog över ett barnbarn som strålade som en sol. Han var rena underbarnet. Jag försökte vara lika glad. Efter någon timme var det dags för gröt och en liten ”nap”, som det heter på hans språk. Han hade lika svårt som kvällen innan att koppla av och somna. Fick gå in flera gånger och lägga ner honom, han var så trött. Men till slut så tog jag till mitt gamla ”mamma-knep”, dvs jag strök honom över ögonen så att han var tvungen att blunda var gång, inom 5 minuter så sov han… puh..! Men då var det ingen idé för mej att försöka sova.

Det hade snöat under natten och fortsatte en stund på förmiddagen, det var vackert. På eftermiddagen försvann all snö och vi tog en promenad till matbutiken. Dottern frossade i svenska ostar och plockgodis. Ostarna skall till USA, men godiset är redan slut, hon fick lite hjälp av maken då han kom hem från ön.

Just nu sover barnbarnet… håll tummarna…