Idag kom värmen tillbaka. Maken drog iväg till ön och jag drog med Alex in till stan. Vi skulle möta dottern och sedan åka till sonen och titta på hans (och hans kamraters) nya båt, Södertörn. Den låg vid Skeppsbron.
När vi kom ombord strålade alla som solar, de hade skrivit på köpekontraktet idag, så nu är de redare. Men båten var i oordning, de har jobbat på den sedan i januari. De har lagt om golv, lägger in nya mattor och det skall målas. Om en vecka skall de vara klara och igång. Det som var klart såg bra ut, och det är bara att önska dem Lycka till! En liten provtur skall nog maken och jag lägga in så snart som möjligt, det var länge sedan vi åkte med stor båt i skärgården – vår lilla jolle räknas liksom inte, även om vi kör den ofta.
Alex somnade i vagnen efter båtbesöket, så jag bestämde att jag skulle äta lunch ute. Vi hade passerat en restaurang med uteservering, och jag gick dit. Satte mej ner och konstaterade att jag var i Sverige, här är det självservering… jag gick in och frågade efter mat, men de hade bara dryck, så det blev en ramlösa, 25 kr… utan is, men med citron. Medan jag drack den så bestämde jag att jag skulle äta stekt strömming på Slussen, de har en kiosk där som säljer nystekt strömming – godast i Stockholm..? När jag kom fram hade de stängt… Det fick bli kebab från ståndet bredvid istället, inte Stockholms godaste, det har vi vid Gullmarsplan, enligt någon tidning – och den är faktiskt god. Maken o jag brukar slinka in där och äta deras kebab i bröd när vi är lite lata och ändå är i närheten.
Efter uppäten kebab, bestämde jag mej för att ta mej hem via bussarna. Trodde att det skulle göra så att barnbarnet skulle kunna fortsätta sova, och dessutom åker jag gratis – inte att förakta nuförtiden. Nu hade jag otur att en pappa med två barn i tioårsåldern ställde sej precis bredvid. Den ene ramlade hela tiden in i vagnen och de pratade högt, så efter två hållplatser var barnbarnet vaken. Men han förblev liggande och alldeles tyst. Väl hemma så var han som ett solsken, trots att han var trött.
Nu sover han och jag håller tummarna att han förblir sovande, dottern är ute – igen – 😉 på middag med vänner. Själv har jag nu lyckats bli smittad av dotterns förkylning…
(Konstaterar just att det är fredagen den 13:e, tur jag inte visste …)
Ja, vi har en del att göra …
Stolt redarkapten i blåställ …
Blir det bra så här?