Oj, kan jag skriva igen – vart tar juni vägen. Visste ju att jag inte varit här och skrivit varje dag, men att det var så länge sedan …
Det som hänt sedan den 31 maj är massor, men min ålder tillåter mig inte att minnas allt. Åtminstone inte så här meddetsamma. Jag måste ta min kamera till hjälp, dvs se vilka bilder som jag tagit. Eftersom kameran mer och mer ofta ligger kvar hemma så har jag inte den backupen heller.
Jag har i vilket fall inte legat på latsidan, även om jag inte så här på direkten kommer ihåg vad jag gjort. Vi har släpat upp många kilon till tomten, jord, torv och annan planta som har planterats för ögonfägnad i sommar, om de inte drunknar under tiden. Maken älskar blommor. Ju mer han älskar dem, ju mer vatten får de …
Barnbarnen, deras mamma och barnflicka, Kristin, har anlänt till Sverige, i lördags. De har i år lånat en stuga på Älgö. Det svenska barnbarnet och jag åkte dit för att hälsa på. Jag glömde kameran som vanligt. Det var roligt att se att kusinerna tog vid där de slutade förra sommaren och fortsatte att leka som om inget tid flutit däremellan. Extra roligt var det att se den minste, han kommer alltid att vara yngst, men han har blivit ”stor” och hängde med de stora med den äran.
På söndagen åkte sonsonen och jag tillbaka och hämtade ”flick-kusinen”. Det var ett fnitter i bilen – nästan som att ha tonåringar där bak. Jag satt och njöt medan jag lyssnade till deras prat och fnissande. Sedan var det fullt fart – i min värld. De är mycket duktiga och inte ett dugg besvärliga, men jag har ett annat tempo, så det vill till att snabba upp detta inte bara en aning, utan rejält.
Vi åkte iväg för att fiska strömming, glömt kameran – som vanligt – men jag hade inte fått några bilder på fiskelycka. Däremot missade jag bilder på en härlig picknick på sjön. Inte en strömming. Det var en man där som fått en strömming på tre timmar. Men det var inte synd om honom, han fick en gädda på första kastet då han skulle kolla var strömmingsstimmet var. Vi åkte hem och åt korv.
Efteråt fortsatte barnbarnen att söka sin fiskelycka på bryggan, men tack o lov blev det ingen fisk. Lusten att ta hand om något hade minskat avsevärt för min del. De hade i alla fall roligt …
