Kusinen anlände med sin pappa. Vi gjorde iordning matsäck och tog på flytvästar. Bar ner hinkar, strömmingsdon och ankare till båten och sedan bar det iväg mot strömmingsfiske. Färden tar 20 minuter med vår långsamma båt, men barnen klarade det bra.

Spänningen var stor då vi kastade ankare och slängde i donen. Efter en halvtimme och inte mer än en strömming – som dotterdottern drog upp – så var spänningen helt borta. Vi hade redan ätit en massa kex, våra lunchmackor och druckit vår saft och kaffe. Barnen sökte spänning genom att kliva omkring i båten, så gott det nu går med fiskelinor, ankarlina, hinkar för den tilltänkta fångsten, bensindunk och matsäckskorg (nästan tom). Vi bestämde oss för att flytta oss en bit. Dett skulle ske genom att vi bara drog upp ankaret och gled med vinden en stund. Jättebra, men en av fiskelinorna fastnade i ankarlinan. Inga problem – man har väl varit med förr.

På den nya platsen blev det napp direkt … Nu var spänningen på topp, för att dala efter ytterligare 20 minuter. Vi hade fem strömmingar fördelade på två hinkar. Jag startade motorn för att flytta, då kom det två till och vi bestämde oss för att stanna – nu hade nog stimmet äntligen kommit. Efter ytterligare 29 minuter så flyttade vi oss och fick några till. Två timmars fiske resulterade i 10 fiskar.

När vi kom tillbaka så färdigställdes tårtan den blev riktigt god och den avnjöts ute på altanen, i lä – vindarna är fortfarande kyliga …

Strömmingen räckte på inget vis till middag, men alla, som ville fick smaka nystekt strömming på knäcke. Faktiskt så ville två av barnen smaka. Varav en ville ha mer, liksom vi vuxna. Så gott!! Men middagen fick lov att kompletteras med annat …