Det blev en ännu längre promenad idag, nästan ända till Camps Bay. Där, efter Clifton, ligger en restaurang och vi beställde in lunch. Det var skönt att vila fötterna – de har ju inte fungerat på flera år och blir lätt lite trötta och ömma. Jag visste att det finns möjlighet att ta bussen tillbaka om det skulle bli alldeles för besvärligt. Men det blev promenad hela vägen tillbaka också. Vädret var helt perfekt. De hade lovat 26 grader, det tror jag inte att det var, men en bra bit över tjugo och ingen vind. Helt perfekt väder för en lång promenad.

Mycket trött och öm så fick jag knappt av mig skorna när vi kom tillbaka. De är mycket sköna att gå i, men en plåga att ta av sig. Då gör det rejält ont i de två bekymmersamma tårna. Men efter en stund på balkongen med fötterna i högläge och en whisky i handen så glömde jag det besvärliga och kände hur skönt trött jag var och hur duktig jag har varit idag. Så härligt att äntligen kunna promenera igen. Käpparna var med och det är kul att se hur folk vänder sig om. Några svarta vaktar fnissade och jag kunde se hur knäppt de tycker att det ser ut … J Det bjuder jag på …

Efter duschen så var jag så trött att jag inte orkade hålla mig vaken, det fick faktiskt bli en stund på sängen och jag hann knappt lägga huvudet på kudden så sov jag. Jag som aldrig … lägger mig på dagen för att vila

Sedan har vi suttit och lyssnat på radio. Vi har lyssnat i kapp på Spanarna och Da Capo, sedan hittade maken några intressanta prorgram på SR Minnen. Jag virkade under tiden på min kofta, att bli. Jag tycker inte om att virka, men blev övertalad i mars om hur trevligt det är och hur fint det blir. Så nu håller jag på med ett spetsmönster – vi får se hur resultatet blir. Det är tunt lingarn, så det blir nog bra …