Vi vaknade i stan i morse, och jag måste medge – trots vattentoa och supersköna sängar – så nog hade det varit mysigare att sitta och dricka sitt morgonte ute i solen på ön. Mäklaren, som vi så spontant bjöd in, ringde och frågade om vi hade funderat på saken och var villiga att slå till…. Vi sade att så var nog inte fallet, men i morgon lördag, skall vi till Trosa igen och titta på ett hus. Vi får se, jag har inte bråttom, vet inte om maken har lika inte bråttom. Men våra vänner från Halmstad skall åka till sitt hus i Trosa imorgon, så vi skall träffa dem efter visningen. Skall bli roligt, vi har inte sett dem sedan i november, strax innan vi for till Kapstaden. Det var den kväll det var snökaos och kallt i Stockholm.

Vi hade en del på agendan innan vi skulle åka tillbaka till ön idag. Bl.a. skulle Telia butiken besökas. Först fick vi vänta en halvtimme, men sedan fick de andra vänta på oss. Vårt problem är att vi har bredband i stan, men bara telefonuppkoppling på ön, där vi är 6 dagar av 7. Nu hörde vi oss för hur vi skulle kunna ändra på detta och vi fick så många, och prisvärda förslag, att vi inte kunde bestämma oss idag. För även om det är prisvärt, så kostar det per månad. Vi kunde helt enkelt inte bestämma oss idag. Men vad vi kunde bestämma var att vi skulle ändra abonnemanget på de två fasta linjer vi har. Där var vi bestämda och det resulterade i två trådlösa telelfoner, som Telia bjöd på. Så nu skall vi fundera på var dessa skall installeras.

Vi var också hos Claes Olsson, de har öppnat en butik i Nacka – tack för det – nu slipper vi resa till Farsta eller city. Där botaniserade vi bland diverse nödvändigheter och kom ut med krokar, hakar o allt vad det heter som man behöver för att angöra en brygga… Jag köpte mej en skruvdragare, maken är visserligen duktig på att skruva, men det är inte alltid han är till hands.

Vi har också köpt en hårklippningsmaskin, den skall testas imorgon på maken, den är inställningsbar för olika lägen, så vi börjar i liten skala.

När vi höll på att ramla ihop av utmattning efter alla inköp o väntetider, så bestämde vi oss för att vi förtjänat en lunch. Då stötte vi ihop med Ove som vi lärde känna i Ghana. Han råkade ut för hjärntumör och det var mycket dramatik runt det hela, men han såg så fräsch o pigg ut, så det var roligt att träffa honom och att sitta o prata en stund.

Väl ute på ön, med all packning, så var vi helt slut men nöjda. Jag vet inte vad vi släpar på för nödvändigt, men nödvändigt är det. Grannarna kommer med en eller två plastkassar, men vi ser ut som om vi skall öppna stugan och flytta ut varje gång. Ja, det var faktiskt en man – på fastlandet – som frågade om det var dags att flytta ut. Maken muttrade något om att så var det varje gång…

Nu är vi i alla fall här, rådjuren har inte varit här – peppar, peppar – så än kan vi njuta av våra Bergenia och Adam o Eva. Körsbärsträdet är än mer fantastiskt, och humlorna o bina surrar av lycka, tror jag i alla fall att det är därför som de surrar, det hörs i vilket fall och det är ett mycket trivsamt ljud.