För drygt fyrtio år sedan lyssnade jag för första gången till ljud innan för min kropp. Det var helt unikt och det jag lyssnade till var hjärtslagen från min dotter. Då visste jag inte att det var en dotter – men det går inte att beskriva hur jag mådde då jag fick höra hennes hjärta slå. Snabbt, men regelbundet.

Idag får blivande mödrar se bilder – vilket jag också fick göra då dottern skickade över de mest fantastiska bilder på en liten bebis inuti hennes mage. Det är nu min älskade dotterdotter – som har samma profil som i magen. 😉

För några veckor sedan lyssnade jag till en fascinerande föreläsare, Fredrik Härlén. Han hade ställt frågan till några barn om de kunde få ett extra par ögon – var ville de ha dem. En del av barnen ville ha de extra par ögonen på pekfingret – ganska häftigt egentligen … Men en pojke ville ha dem bak i halsen så att han kunde titta ner på sitt hjärta. Då kunde han se att han levde …

Det är precis vad jag har gjort idag – jag har inte fått ett extra par ögon i halsen – nej, tekniken finns där idag …

Det har ju varit lite hipp som happ med min hälsa den senaste tiden, man har petat in lite medicin hit och lite hormoner dit … Men förra veckan kom jag – efter flera månaders väntetid – till en läkare som tog sig tid.

Han remitterade mig till en doktor som hade en sådan där fantastisk maskin, som gör att man inte behöver ha extra ögon i halsen. Jag har idag haft möjligheten att titta på hur mitt hjärta arbetar – går inte att beskriva känslan. Medan det pågick var det mycket teorietisk, alla olika kamrar, blodflöden o allt … Men efteråt kom känslan – jag har tittat på att jag lever …