Nu sitter jag i Ora, Hälsingland, dags att stänga stugan för i år. Vi körde upp idag och trodde att vi skulle få prova på den nya motorvägen. Istället fick vi köra en liten omväg för att de skulle koppla ihop det dela. Arbetet ska vara klart dagen efter att vi planerat återresa till Stockholm, snopet.
Jag har placerat mig i min älsklingstol, Ikea – nånting, med fotpall. Brasan i öppna spisen fick slockna för någon timme sedan och sista vedträet är instoppat i vedspisen. Det behövs inte mer värme.
Solen sken när vi kom och vi bestämde att vi skulle lasta in grejorna och ta med oss en drink ner till sjön och njuta av den spegelblanka Dellen, solen och tystnaden. Det började regna …, en skur tänkte vi, men den varade en bra stund – allt blev blött. Vi gick i alla fall ner till sjön när det slutat och fick en underbar stund innan det var dags att fixa middag. Till den kunde vi steka några kantareller som vi hittade på vägen upp. Så gott!!
Nu har maken och kusinen lagt sig och jag borde göra detsamma, men jag har bestämt att jag ska skriva några rader här. Saknar det på sätt och vis, men har så mycket som sysselsätter mig just nu och dygnets timmar räcker inte till. Har äntligen börjat känna mig ganska ok, efter så många år, och har äntligen börjat att nosa i kanten på allt som har hopat sig …
Vet inte om jag skrivit om att jag drabbats, som så många, av sköldkörtelproblem. Det har nu ”bara” gått ca 5 år. Förra året konstaterade även min läkare att så nog var fallet. Nu, ett år senare och ca 20 kg plus, så verkar det som om dosen av hormon börjar fungera. Jag orkar arbeta – nåja …! Jag har äntligen kommit igång med att måla o kitta fönster, och jag känner mig så nöjd. Det kanske är svårt att förstå om man inte varit i samma situation – men, för bara några månader sedan när jag tittade på allt som skulle göras kände jag mig alldeles gråtfärdig – hur skulle det gå till … orkade knappt förflytta mig. Vilopulsen låg runt hundra. Nu räcker inte tiden till. Visst, jag blir jättetrött fortfarande och knaprar hjärtmedicin (en biverkning av sköldkörtelproblem) – men jag är äntligen nästan glad – det är roligt att orka lite.
Nu ska vi se om jag lyckas få in några bilder på Dellen. Kompisen har fått ny hjärna (och fungerar nu alldeles utmärkt), men jag har skaffat ett syskon – som är med mig nu. Får se hur det fungerar …
Det fungerar – men det är dags för mig att sova … klockan är bara halv tre på natten. Bilderna kommer i morgon.
