Regnet igår var som bortblåst i morse och solen sken från klarblå himmel. Vi skulle ut och plocka lingon.  Frukosten avnjöts och kaffetermos packades i korgen. Bärplockare och hinkar lastades in i bilen och vi åkte till det gamla ”pålitliga” lingonstället.

Det var inte svårt att hitta, men … det var sig inte likt längre. Det var inget kalhygge längre, skogen hade vuxit upp. Visserligen inte så mycket men tillräckligt och det fanns inte ett lingon … Vi vet inte om det aldrig varit några eller om det varit några av alla dessa gästarbetare som varit där och länsat.

Vi fortsatte längre upp på berget. Kusinen och jag gick in på ena sidan om vägen och maken på den andra. Lingon fanns det inte, men massor av svamp. Mest soppar, några Karl Johan. Precis som vi skulle ge upp frågar kusinen. ”Finns det inga trattisar?” ”Nej”, säger jag och får precis syn på dem. Vi hjälps åt att plocka. Maken ropar och vill att vi ska följa med honom, han hade hittat något lockade han oss med.

Vi fyller två papperskassar och en hink med trattisar och toppar med gula – stora – kantareller. Efter någon timme var det dags för att gå tillbaka till bilen för en fika. Det var svårt att slita sig, men nödvändigt. Det tog hela eftermiddagen och kvällen att rensa. Som vanligt – höll jag på att skriva – satt vi i solen och drack kallt, gott vitt vin. Nu ligger svampen på torkning och vi kommer med all säkerhet att drömma svamp ikväll. Men vilken lycka – trots tomma lingonhinkar …