Igår, den 3:e september, min mammas födelsedag – hon skulle ha blivit 85, satt jag och kusinen vid köksbordet här i Ora och pratade och pratade med ett glas vin (nåja …) och vi hade så mycket att prata om. Klockan hann bli över två på natten. Precis som jag och min mamma brukade göra den här tiden på året. Det var den här tiden – vid hennes födelsedag – som jag kom upp och vi stängde stugan för vintern. Så många härliga timmar med så många intressanta berättelser, hon kunde verkligen berätta och jag ville att hon aldrig skulle sluta. Tyvärr sviker minnet fakta, men inget kan ta ifrån mig de härliga stunderna. Vilken fantastisk mamma jag har haft – ja, hennes anda finns här fortfarande.

Vi tillbringade inte dagen i skogen, utan började med att plantera höstväxter på graven och sedan besökte vi mammas lillebror och hans fru. Vi tittade på lite gamla bilder och fikade tillsammans. Det var så roligt att träffa dem. Som alltid då jag träffar släktingar här uppe i Hälsingland känner jag att jag lever för långt bort och även om jag har ett bra liv, så fattas mig detta liv. Vi blev kvar i flera timmar och det var så trevligt.

Tillbaka i stugan så kunde kusinen och jag inte hålla oss – vi måste bara ta oss in i skogen och kika efter lite svamp. Vi blev inte lottlösa och även om det inte var lång stund så fyllde vi svampkorgarna och det tog några timmar att rensa. Det blev trots allt inte svamp till middag … det blev småländska isterband med dillstuvad potatis och rödbetor …